- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
209

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andliga tidsströmningar

Herrens orcl. Skänker det oss en förökad tro på Herren
Jesus och befäster oss i gemenskap med honom, lyfter
oss till en innerligare kärlek till våra bröder i tron och
drager oss djupare in i gemenskapen med församlingen
och alla dem, som i sanning tro på Herren Jesus, då må
vi lyssna därtill och hämta den förnyelse såväl som den
dom över synd och brist, det vittnesbörd om livets och
kärlekens källa den kan meddela.

Unga bröder inom predikantkåren ha ofta sagt mig,
att det är så svårt numera med alla dessa olika
religiösa tidsströmningar, som möta dem. Sådant, säga de,
visste ni inte öm förr. Visst gjorde vi det. Jag kan
icke erinra mig någon tid, då vi ej hade att kämpa med
dylikt. Stundom bragte de hårda domarna oss necl i
missmodets djup, ja, i misströstans dy. Vi voro färdiga att
uppgiva allt och draga oss tillbaka ur den pågående
striden. Vi angrepos ofta. hårt från flera fronter på en
gång. Dels angrepo kyrkans präster oss och talade om oss
som villoandar och farliga individer, dels mötte vi
världens förakt och fiendskap, så att vi kände det som om
vi icke ens hade någon rättighet att finnas till på
jorden, och slutligen uppenbarade sig andliga nyheter i
olika gestalter, som gärna hade det gemensamt, att cle
framställde oss, som voro anställda i missionsföreningarnas
och församlingens tjänst som »legoherdar» och vilkas
uppsåt ej var annat än tjäna oss själva.

Det var egentligen i många fall en ledsam tid, då allt och
alla voro i härnad mot varandra. Skuld åsamkade vi oss
helt visst litet var. Dömdes och klandrades vi, så
sparade vi icke heller. Vi må alla, både gamla och unga, tacka
Gud för den förståelsens ande, som nu är rådande i detta
avseende.

14 — Tiden går.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free