- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
219

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andliga tidsströmningar

rande. Andens gåvor äro en välsignelse från Gud och
må användas i hans tjänst, i kärlek och till nytta och
upp-byggelse. Men där partisinnet blossar upp och
sönderskäreisens ande uppenbarar sig, är fara å färde. Där är
den kristliga frihetens gräns överskriden, och man är inne
på själviskhetens och självsvåldets område. Där regera
köttets ande och sinne, som är död och förgängelse.

Den intellektuella och den pingstbetonade riktningen
inom’ Missionsförbundet stodo varandra skarpt emot och
funno gärna hos varandra medel och vapen i sin strid. De
stilla i landet, som sökte gå mitt på vägen för att ej falla
i någotdera diket, blevo ständigt oroade i sin vandring.
I predikningar och bibelsamtal, överläggningar och
möten och i det privata umgänget ville stridsfrågorna gärna
komma upp och förgifta stämningen. Man glömde ofta
det goda rådet: »I stillhet och förtröstan skall eder
styrka vara.»

Efteråt ser man, att det var just de stilla i landet, som
bevarade den rätta riktningen under vandringen genom
dessa storm- och oväderfyllda öknar. De utgjorde den
sammanhållande kraften i församlingslivet och uppburo
verksamheten trots allt. Hemma och i hednavärlden
kunde arbetet fortskrida till välsignelse och glädje och själars
frälsning.

Det är ock märkligt att se, huru under tidens lopp det
som är av människor snart nog faller samman och
vissnar, under det att det som är av Gud förbliver, grönskar
och bär sin frukt. Det låg stor vishet i lagläraren Gamaliels
ord enligt Apg. 5 : 34—39. Med hänvisning till Teudas
och Judas från Galiléen sade han under översteprästens
och saducéernas rådplägning om apostlarna:

»Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem

2x9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free