- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
260

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konferensen pä Oljeberget

skall lyfta folk och stammar till välsignelse för tid och
evighet. Överallt skall dess lampa lysa och yägleda,
uppenbarande Guds härlighet. Kristus själv kallades ofta
Mästare och hans efterföljare lärjungar, något som
angiver den karaktär hans mission hade och bör ha i alla tider.

I samband med varje gemensam session hölls en kort
andaktsstund med predikan samt bön och sång. Ofta
ledde flera i bön, då var och en på sitt modersmål. Något
offentligt möte för allmänheten förekom icke.
Avslutningshögtiden med gemensam nattvardsgång var
gripande. Sex bröder från olika kyrkosamfund tjänade därvid.
På Oljeberget gingo vägarna tillsammans. Där voro vi
alla ett.

Konferensen var helt och hållet av enskild och sluten
natur. Referenter eller tillfälliga besökare vunno icke
tillträde. Stark vakthållning vid portarna sörjde därför.
Kristna turister, som voro i staden och nog beräknat sina
resor efter tiden för konferensen, kände sig besvikna
inför detta stränga men nog så nödvändiga
försiktighetsmått. Turistångaren Stella Polaris låg på Jaffas redd i de
dagarna. Åtskilliga svenskar voro med denna och ville
gärna få tillträde, men det var omöjligt. Endast vid en
kaffepaus mellan 4 och 5 e. m. kunde anhöriga och nära
bekanta få vara närvarande, något som de naturligtvis i
stor utsträckning begagnade sig av. Pastor And. Hultman
från Smålands Taberg och byggmästare Brorson från
Kristianstad hade vi sålunda glädjen möta på Oljeberget.

Åtgärden var emellertid lika nödvändig som välbetänkt.
Särskilt muhammedanerna voro mycket förbittrade på
konferensen och i synnerhet på dess ordförande, dr. Mott.
Han fick mottaga en mängd telegram med förständigande,
att han borde resa därifrån fortast möjligt. Framstående

260

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free