Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige från urtid till nutid av Amanuens Carl-Gustav Holdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fossil av ortoceratiter,
bläckfiskar från kambro
— silur, förekommer rik-
ligt i vår kalksten.
högsta områden på jorden, Himalaya, Klippiga bergen,
Alperna, och får tänka oss de svenska urbergstopparna lika
imponerande otillgängliga och ödsliga, ja ännu ödsligare, ty
fortfarande inskränker sig livet på jorden möjligen till spar-
samt förekommande mikroskopiska eller mindre organismer.
Under den långa urtiden växlar bergskedjor och slättområ-
den över hela Sverige som storm och stiltje på havet. Cirka
600 miljoner år från vår tid ebbar den sista orosperioden
ut i en era, under vilken de första för ögat synliga varelserna
kryper omkring på de flacka sjöarnas röda sandbottnar. Runt
omkring utbreder sig ökenlandskapet. Man kallar detta ur-
tidens slutskede Algonk.
Vi får tänka oss, att det här beskrivna urbergsområdet ut-
gjort den västliga randen av en av jordens allra äldsta konti-
nenter. Av dess större eller mindre sjöar gavs landkonturerna
en för tiden speciell prägel. Den numera dominerande Oster-
sjön är en sen skapelse. Norge hindrade icke havsvågorna från
att skölja svenskt land i väster, och i djupet under dessa
höll de krafter på att samlas som snart skulle resa våra tiders
fjäll till mäktiga alper. En ny orosperiod förbereds, och
jordens forntid inledes,
Den av vatten och mäktiga avlagringar belastade havs-
bottnen reser sig under jordbävningar, veckningar och brist-
ningar till en ny bergskedja. Den gamla urbergsskölden byggs
på i väster. I öster har havet långsamt trängt in, ett hav, i
vilket liv blir alltmer påtagligt, tills slutligen endast en mindre
del av Mellansverige höjer sig över vattenytan. Avlagringarna
på dess botten, vilket även gäller djupgraven i väster, har
under tidernas lopp förvandlats till hårda bergarter och kan
därför ge den moderna människan en mycket klar uppfatt-
ning om förhållanden, som då rådde. På land är vegetation
ännu under hela denna tidrymd obefintlig. Även djurlivet
är uteslutande koncentrerat till vattnet, men där är det desto
rikare. Kräftdjur, bläckfiskar, snäckor, svampdjur och koral-
ler har fått sina kalkskelett bevarade och ofta även inre
byggnad förstenad i utomordentlig hög grad. I den gotländska
kalkberggrunden från samma tid är korallrev vanliga, vilket
kan anses tyda på ett klimat, jämförligt med Söderhavets ;
42
NR -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
