Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätten att fiska - Några uppgifter om tillgången på vilt i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vissa fall meddelar länsstyrelserna dispens från gällande
örbud, exempelvis från förbud mot slantning och spinning.
I sådana fall måste den fiskande vara försedd med särskild
licens för det slag av fiske dispensen gäller.
Som exempel på lokala föreskrifter kan anföras att i Salt-
sjön i Stockholms län allt fiske med drag, svirvel, spinn (även
kastfiske), slant, Pimpel och angelkrok är förbjudet under
tiden. dr..o.m. den x maj t. o. m. den 15 juni och att på
annan tid av året sådant fiskesätt får användas endast om
länsstyrelsen på ansökan av fiskerättsinnehavaren lämnat
licens därtill för visst område. För Mälaren gäller i stort sett
NÅGRA UPPGIFTER
OM TILLGÅNGEN PÅ VILT I SVERIGE
Älgen, som utgör vårt förnämsta matnyttiga vilt, har de senaste åren
tillvuxit kraftigt i antal. Ären 1926—30 beskattades stammen med i me-
deltal 3.500 djur årligen, och medeltalet nedlagda djur under de tre föl-
jande s-årsperioderna Steg successivt till i runt tal 6 100, 8.200 och 11.900
djur årligen. Under vart och ett av åren 1948 och 1949 sköts över 15.000
älgar. Likväl är tillgången på älp i allmänhet god, även i Norrland, där
stammen tidigare ansågs svag. I jån i i
riklig. Är 1945 uppskattades älgstammen till omkring 40.000 djur.
huvudsakligen i Södermanland, Östergötland, Skåne, Västergötland, När-
ke och på Oland. Stammen har i stort sett bibehållits i antal under de
senare åren och visar tendens till ökning. Av kronhjort finns en liten
stam i Skåne.
Tillgången på rådjur har ökat. Betecknande för stammen är att den
fortgående sprider sig nörrut. Rådjur ar augmera icke sällsynta i södra
Norrland.
Av hare har skogsharen (svensk hare) ökat något i stora delar av
Norrland och tillgången är i stort sett medelgod. I Svealand och Göta-
land tenderar stammen att minska. Fältharen utbreder sig norrut och
örekommer numera upp till Västernorrlands län. Tillgången anses me-
delgod.
Vildkaninen har under de milda vintrarna ytterligare ökat sin stam,
framför allt i Skåne och på Gotland. Dess skador på Hog splanteringar
och gröda har antagit sådana proportioner att åtgärder satts igång för
kaninens utrotning. i SEE
Tjäder och orre visade en katastrofal nedgång i hela Norrland i mit-.
ten på 30-talet och minskade även i det övriga landet. En viss ökning
har därefter ägt rum, men stammen är fortfarande svag utom i översta
Sjöfågeln har minskat så avsevärt, att åtgärder påkallats för stammens
bevarande. På vissa delar av kusten råder totalförbud för jakt på sådan
ågel, på andra håll har vårjakten begränsats. 3 ;
Björnstammen har ökat. Björn förekommer från Norrbotten till norra
Dalarna. Vid den senaste räkningen, 1942, uppskattades stammen till
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
