Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad - Inför en altartavla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnet i mitten, och det förstärkes genom att dessa gestalter företräder två
världar, den jordiska och den himmelska, båda lika säkert
karakteriserade. Berömd är skildringen av Josef och Maria som enkla, vardagliga
människor men framför allt av herdarna — lantmän i torftiga, till och
med trasiga dräkter, med grova nävar och orakade hakor, som för med
sig en frän fläkt av verklighet från backarna och fälten i bakgrunden.
Men också änglarna på marken och i luften är realistiskt tecknade fast
de med sina rika brokadmantlar, smala händer, tunna ansikten och
välfriserade lockar är hämtade från ett helt annat håll än herdarna
— närmast från den furstemiljö, inom vilken 1400-talets
nederländare ursprungligen hade sina främsta gynnare och beställare. I
arkitekturen återklingar denna motsats mellan de två världar, som mött
upp kring Jesusbarnet. Herdarna rusar in genom en timmergavel av
lantligt enkel konstruktion, men stallet bäres upp av ett ädelt format
korintiskt kapitäl. Det finns också andra intressanta detaljer i målningen.
Herdarna är exempelvis genom vad som brukar kallas simultan
succession framställda två gånger, dels i liten skala när de får budskapet,
dels i stor skala när de bär fram sin hyllning.
Emellertid är det inte alla dessa detaljer som gör att besökaren stannar
inför Portinarialtaret. Han skulle kanske inte ens ha märkt dem, om
de inte hållits samman i ett tillräckligt fast grepp av kompositionen,
och om inte färgerna först av allt fångat hans uppmärksamhet. Barnet
ligger i bildens centrum, Josef, Maria och herdarna bildar tillsammans
en krets, vars luckor påpassligt fylls ut av änglarna, stallarkitekturens
diagonal till vänster uppväges av timmerskelettets till höger och båda
snedlinjerna fångas upp av kyrkobyggnaden i fonden — det är dylika
ting som skänker enhet åt mångfalden och gör bilden överblickbar.
Färgen bidrar i lika hög grad till att stämma samman delarna samtidigt
som den berikar innehållet — det förra genom de jämt fördelade
dagertonerna över mark och människor, det senare främst genom ackordet
av blått i Marias och änglarnas dräkter, genom det röda som flammar
till i Josefs kappa, genom guldet på de stela brokadmantlarna. Det är
alltså formen som adlar motivet och skapar ett konstverk därav.
 |
| När Portinarialtarets herdar med gapande munnar och stirrande ögon kommer in på scenen för att betrakta Jesusbarnet för de med sig en frän fläkt av verklighet från backarna och fälten därutanför. Men det är inte bara framställningens starka verklighetsprägel, dess realism, som gör den så verkningsfull. Det är i lika hög grad den omständigheten att de tre männen, när de störtar in snett bakifrån, för in en bräcka i kompositionens cirkel, som spänner denna till det yttersta. — Detalj ur föregående bild. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
