Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar till konstverket, av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
Konst är form, men inte bara
form. »Livet är havande, anden
förlossar», säger Lars Ivar
Ringbom, och Ragnar Josephson:
»Konsten är alltid spiritualisering
av världen». Henri Matisse
uttrycker samma tanke med följande
ord: »Då jag står inför Giottos
fresker i Padua, bekymrar jag
mig inte om att taga reda på vilken
scen ur Kristi liv, som jag har
för ögonen, utan jag förstår
omedelbart den känsla som utstrålar
från verket, ty den ligger i
linjespelet, i kompositionen, i färgen,
och titeln bekräftar sedan bara
mitt intryck.» — Giotto: Kristi
begråtande. Fresk i Arenakapellet
i Padua.
Tizians »Andrierna» i Madrid blir hos Rubens »en drucken kvinna som
snarkar», hos El Greco en avmaterialiserad symbol för konstnärens
egen oro, hos Courbet en avklädd jordisk modell från hans egen samtid
— det är formen som undergår förskjutningar, men helheten som
förändras med formen. Men å andra sidan: Dürer utförde tidigt en
häststudie av klassisk renässanskaraktär och satte en ryttare i rustning på
den. I sticket »Riddaren, döden och djävulen» ställde han in den mot
ett oroligt och farofyllt landskap. Här förblev formen oförändrad, men
motivtillskottet gav den ny innebörd. De lugna fasta linjerna kom nu
att med gripande kraft symbolisera kristen trygghet och förtröstan.
Så förblir konstverket en bild, som måste ses med ögonen. Dess språk är
formens. Dess historia är formhistoria. Men i denna formens verklighet
uppenbarar sig andra. Konstverket öppnar perspektiv mot livet i dess
helhet.
Växlande tider och samhällssystem har berett det olika
existensmöjligheter och krävt att det skulle ge uttryck åt skiftande idéinnehåll. Det
har lika känsligt anpassat sig efter den fasta egyptiska samhällsstrukturen
som efter stenåldersnomadernas fria livsstil, lika känsligt efter antikens
harmoniska ideal som efter renässansens och barockens furstementalitet
eller det borgerliga 1800-talets liberalism. Det inte bara illustrerar de
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
