Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten i Peru och Mexiko i förspansk tid, av Stig Rydén - Före inkariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peru och Mexiko
Ett vanligt återkommande
dekormotiv inom tiahuanacukonsten är
en jaguarfigur. Här ser vi den
utförd i lågrelief i klassisk stil
på ett stenblock.
i ruiner. Av deras beskrivningar märker man dock hur imponerade de
blivit av dessa forntida byggnadsverk. Vad som nu finns kvar gör
fortfarande ett mäktigt intryck. Mest imponerande är den sju meter breda
stentrappa, som huggen ur ett par väldiga block leder upp till den
viktigaste av tempelruinerna, Kalasasaya, och den stora s.k.
tiahua-nacuporten, huggen ur ett enda klippstycke. Kalasasaya har i våra
dagar närmast utseendet av en fyrkantig gård, som ligger något högre
än omgivningen och som begränsas av väldiga, fyrkantiga,
pelarlik-nande stenblock. Mellan dessa block har det emellertid tidigare
säkerligen funnits en fyllning av mindre murstenar. Området innanför,
den fyrkantiga gården, som nu är en låg kulle, torde förr ha varit en
låg plattform av jord, omsluten och begränsad av det nämnda
murverket. Inom ruinområdet finns vidare stora stenstatyer, rester av något
som troligen varit ett pyramidliknande tempel, samt tempelrum, där
golv och väggar varit gjorda av hela stenblock. Det folk som uppfört
dessa imponerande byggnadsverk har endast haft koppar- och kanske
ett och annat bronsredskap till sitt förfogande!
Ovanför dörröppningen på tiahuanacuporten finns på ena sidan
en bildfris i lågrelief, huggen i den stil som karakteriserar den s.k.
klassiska tiahuanacutiden. I centrum rakt ovanför dörröppningen ser vi en
gudabild med ett stråldiadem, där strålarna slutar med jaguarhuvuden
eller runda skivor. I händerna håller guden ett par stavliknande föremål,
som har ormhuvuden i båda ändarna, gudens klädedräkt är rikt
ut-stofferad, gestalten imponerar genom sin strängt symmetriska hållning
och de tomma ögongloberna, som en gång torde varit fyllda med ädla
stenar och från vilka tårar rinner nedför kinden, stirrar nu stelt och
uttryckslöst in i nutiden. På ömse sidor om denna centralfigur finns
tre rader av figurer och under hela denna fris löper ett meanderliknande
band med inkomponerade fågel huvuden och ansikten omgivna av en
strålkrans liknande centralfigurens. I den dominerande centralfiguren
har man velat se solguden; vilka de uppvaktande sidofigurerna är — det
är två figurer som upprepas — är ovisst. Den ena är dock tydligen en
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
