Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten i Peru och Mexiko i förspansk tid, av Stig Rydén - Före inkariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig Rydén
ligger nära varandra, men trots detta är keramikfynden olika, ett har
de dock gemensamt, dekoren är i båda fallen mycket färgrik. I detta
avseende intar ica-nascakeramiken en särställning inom kustområdets
keramikkonst. Nascakärlen utmärker sig för sina runda, mjuka former,
icakärlen är stramare i linjerna beroende på den ofta framhävda
övergången mellan bottnen och sidan. Denna kärvhet i formen understrykes
av att icakärlen nästan utan undantag är dekorerade med rutmönstrade
band, en dekor som torde ha korgflätningsmönster som förebild. Färgerna
på nascakärlen är om möjligt ännu mera livliga än icakärlens. De mest
kontrastrika färger ställs utan tvekan mot varandra, men trots detta
sprängs inte det konstnärliga helhetsintrycket sönder. En dekorfigur
som ofta återkommer på nascakärlen är den s.k. kattdemonen, en bisarr
människogestalt med kattliknande huvud sedd framifrån och med lång
bandformig tunga eller ryggprydnad. Men man möter på nascakärlen
även andra och betydligt mera enkla och okomplicerade dekormotiv.
En skål kan vara prydd med en rad elegant tecknade, färggranna
fåglar, frukter, slungor eller en rad huvudtroféer, på dess botten kan
man få se ett lika enkelt som klatschigt tecknat människoansikte eller
en raffinerad bild av en fisk. Genom denna sin enkla men samtidigt
slående och färggranna stil verkar nascadekoren många gånger
reklam-betonad. Den också förefintliga rent geometriska stilen försvinner vid
sidan av denna naturalistiska. Man kan fråga sig vad som är orsaken
till nascakärlens stiliserade, men samtidigt mjukt tecknade figurer. I
nascaområdet uppträder vävnader med broderade figurer sådana som
kattdemonen. I och med att man börjat brodera figurer har man kunnat
frigöra sig från den stela, geometriska figurstil som vävnadstekniken
framtvingar. Dessa broderade figurer torde vara upphovet till
nasca-keramikens mjuka figurstil.
Chimuområdet i norr är utan tvekan det på bildkonst rikast lottade
området i hela Amerika.
Den spanska litteratur, som tillkom under tiden närmast efter Perus
erövring, skildrar i första hand inkariket sådant spanjorerna såg det i
höglandet. Det av inkaindianerna nyligen erövrade kustlandet förbigås
däremot nästan helt i denna litteratur. Denna brist ersättes emellertid
av det oerhört rika fyndmaterial, som jorden givit i denna del av
kustökenområdet. Ett verkligt bildarkiv utgör figurkärlen i gravarna och
en del av kärlen med målad dekor. Arkeologien är och förblir dock
historiens stumfilm. På lerkärlen och på vävnaderna låter man oss få
se den indianska mytologiens och sagovärldens personer, men de
presenteras inte för oss, vilka de är och vad de hetat kommer vi därför aldrig
att få veta. Som i intet annat område i Amerika möter man här också
konsten för konstens egen skull. Vid sidan av de ofta återkommande,
standardiserade sagogestalterna finner man nämligen även rena genre-
Skäl från Ica-området.
Kännetecknande för dekoren är de
geometriska banden som går tillbaka
på korgflätningsmönster.
Göteborgs museum.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
