Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten i Peru och Mexiko i förspansk tid, av Stig Rydén - Aztekerna — ett krigiskt kulturfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig Rydén
i en bestämd skepnad och med sina speciella attribut och det är tack
vare dessa och de uppgifter som lämnas i den spanska litteraturen från
erövrings- och kolonisationstiden som man kunnat identifiera de olika
gestalterna inom bildkonsten. Aztekernas hela panteon passerar här i
revy. Gudagestalterna utmärker sig för en opersonlig konventionalism
i framställningen, deras ansikten blickar nästan livlösa mot åskådaren
och kring munnen spelar ett stelt och hårt, nästan grymt uttryck. I dessa
kalla och grymma ansikten återspeglar sig något av aztekernas blodiga
regim och religiösa uppfattning. Särskilt slår denna skräckstämning
i bilden av guden Xipe, som alltid framställes iförd den avflådda huden
av en slagen motståndare. Denna den aztekiska uppfattningen att
gudarna skulle tillfredsställas med människooffer bidrog till aztekernas
eget underkuvande. I strid var det viktigare att taga fångar som kunde
offras än att döda, vilket gjorde aztekernas motstånd mot de spanska
erövrarna ineffektivt. Även på andra sätt möter vi det skräckfyllda i den
aztekiska konsten. Stenskulpturer som visar en hoprullad skallerorm
färdig att hugga är vanliga, i British Museum i London finns ett annat
makabert konstverk, den här avbildade dödskallen som är gjord i
naturlig storlek av bergkristall, till det mest makabra hör dock den stora
stenstatyn av Coatlicue i Nationalmuseet i Mexiko. Coatlicue betraktas
som gudarnas moder, men som aztekerna framställer henne har hon
förlorat nästan varje spår av mänskliga drag och allt vad som vi förbinder
med begreppet moderlighet. Hon är klädd i en dräkt av ringlande ormar,
fotterna är försedda med kraftiga klor och armarna är giftormar vars
huvuden skjuter fram för att hugga. Ansiktet är också en giftorms, dess
enfacebild har åstadkommits på ett originellt sätt genom att placera
två ormhuvuden i profil emot varandra. Som prydnad bär denna
monstruösa, barbariska gudsmoder ett halsband av händer och hjärtan
och en dödskalle. Det är en konst mer ägnad döden än livet som möter
oss i den aztekiska och som starkt konstrasterar mot den mayanska,
där man saknar varje krigiskt eller blodigt inslag. Men trots detta
intresserar den oss genom sin frodiga, skräckinjagande fantasi.
Som sista prov på den förspanska bildkonsten i Mexiko skall här
nämnas de zapotekiska gravurnorna. De får även representera de olika
högkulturer som är begränsade till mindre områden i Mexiko. Att de
här medtagits beror på att man ofta stöter på dessa karakteristiska kärl
i museisamlingar och i litteraturen om Mexikos forntid. De zapotekiska
gravurnorna består av ett närmast cylindriskt lerkärl, i vilket den
dödes aska förvarats, och som på sidan är prydd med en sittande
männi-skofigur med korslagda ben. Kärlet bildar kroppen i denna figur. Vad
som kännetecknar människofiguren är den skarpa höknäsan och de
framskjutande läpparna. Den har också ofta en yvig huvudbonad. Figurerna
Aztekisk stenstaty föreställande
majsgudinnan Chicomecoatl.
Göteborgs museum.
8o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
