Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Relief föreställande farao
Tut-Anch-Amon. i8:e dynastien.
Typiskt exempel på Amarna-skolans
nästan karikatyrmässiga realism.
Egyptiska museet, Berlin.
Gråterskor, detalj av väggmålning
i Ramses II: s grav i Thebe, i8:e
dynastien.
takter med andra länder etablerades fick bildkonsten nya impulser
utifrån. Detta bidrog verksamt till att utöka motivkretsen men samtidigt
uppstod en stor fara för konstutvecklingen. På grund av den långa
traditionen hade bildkonsten behållit en starkt särpräglad egenart. Vid
den första kontakten med Främre Orienten var Egypten den ur
konstnärlig synpunkt dominerande parten och kunde med sig assimilera de
främmande elementen, då dessa principiellt byggde på liknande grunder
som den egyptiska bildkonsten. Helt annorlunda och av en ödesdiger
karaktär blev mötet med den perspektiviska grekiska bildkonsten. Den
första kontakten med grekiska bildtyper på 500-talet f. Kr. satte
märkbara spår i den egyptiska konsten och när efter Alexanders tid på
200-talet och senare den grekiska realismen ställdes mot den urgamla, på
primitiva principer byggda egyptiska konsten, blev motsättningen
mellan dessa som eld och vatten skilda element alltför stark och
ledde under de följande århundradena till ett utplånande av både den
grekiska karaktären och den egyptiska. Denna process skall emellertid
skildras i ett senare sammanhang.
De här skildrade dragen i den egyptiska bildkonsten, den utpräglade
stiliseringen, symmetrien, tendensen till monumentalisering av figurerna,
konstens djupa och allvarliga innehåll synas giva vid handen att de
egyptiska människoskildringarna icke hade många realistiska drag, och
stod i ett kyligt förhållande till det verkliga livet. Så är emellertid alls
inte fallet. I Gamla Rikets reliefscener är innehållet starkt realistiskt.
Men realismen bryter fram även på andra områden t.o.m. i statykonsten.
Här gör sig en utpräglad konventionalism gällande i fråga om kropparnas
utformning. Vissa typer standardiseras redan från början i den stående,
frontala figuren med vänster fot framsatt och armarna skulpterade
intill kroppen, den sittande eller tronande figuren med sträng frontalitet
och axialitet, eller figuren som sitter med korslagda ben sysselsatt med
något arbete, t.ex. skriverier. Även vissa andra varianter förekomma.
Variationen i fråga om kroppens utformning är dock ytterst begränsad.
Här har en sträng typisering ägt rum. Man kunde vänta en motsvarande
stilisering i ansiktenas utformning men här möter man en mycket stark
variation och en levande realism som knappast under någon period
låter sig standardiseras. Ofta ställs vi inför porträtt så levande och
intensiva och uttryckande så många olika psykologiska tillstånd att få
perioder i konsthistorien uppvisat något liknande. De egyptiska
statyernas ansikten återspeglar på ett märkvärdigt sätt den tid i vilken
modellen levat. I porträtten från det Gamla Riket ser vi de lugnt
maktmedvetna herrarnas och damernas klart differentierade ansikten vars
uttryck mer eller mindre präglats av en rituell min. Särskilt
kunga-porträtten ger oss ett rikt material till studiet av de olika
människotyperna. Bakom de patetiska, stundom tragiska ansiktsuttrycken på
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
