Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Hurriter och hettiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Westholm
så helt präglas av religiösa förhållanden. Särskilt vanlig är en
vädergudomlighet, som, utrustad med yxa och blixt, måste ha något samband
med den senare i Främre Orienten ofta avbildade Teshub. Hans djur
synes vara tjuren, som han ofta står på. På ett storslaget sätt är i
palatsporten i Tell Halaf en gudatrio framställd där väderguden tillsammans
med en solgud och en solgudinna är framställda stående på var sitt
fabeldjur.
Stundom förekommer bilder av konungen och drottningen i
kult-handlingar. Detta gäller i all synnerhet i senare hettitiska
framställningar där ju även Storkonungen hade stor betydelse. Sådana
reliefbilder utformades ej sällan till hela processioner, som sträcker sig över
flera stenblock på byggnadernas fasader.
Det i mångahanda orientalisk konst vanliga motivet med
vagns-strider eller jakt från vagn torde tidigast uppträda med hurritiska
monument och man har däri velat se en antydan om att hurriterna
spelat en roll vid utbildandet av denna stridsmetod. Det gäller icke
de från sumerisk konst kända tunga fyrhjuliga vagnarna utan den lätta
tvåhjuliga stridsvagnen förspänd med olika antal hästar. I den hettitiska
konsten utbildas ett fast bildschema som, ehuru utfört i grövre teknik,
kan påminna om liknande egyptiska framställningar. Krigaren eller
jägaren står på vagnen medan hästarna rusa fram i galopp med den
slagne fienden eller det nedlagda villebrådet under framhovarna.
I jämförelse med sådana scener är ryttarbilder ovanliga ehuru icke
helt okända. Krigare till fots förekommer i de hettitiska bildverken
både enstaka och ordnade i kolonner eller processioner då de ge en
suggestiv verkan av mäktig krigsmakt.
Denna bild av den hettitiska konsten skulle emellertid vara högst
ofullständig om man inte därtill hade de hurritiska och de hettitiska
djurframställningarna, vilka intar en dominerande plats bland
bildverken både i friskulptur och relief. Vid sidan av sin egenskap av
jaktdjur har djuren i denna kulturkrets även en annan betydelse. De
uppträder som symboler för gudarna och får härigenom en religiös innebörd.
Detta framgår icke minst av den plats där de uppställts. Som regel
förekommer skulpturen som utsmyckning av tempel och palats. Särskilt
är portbyggnader och entréer till monumentalbyggnader utsmyckade.
Relieferna är placerade vid nederdelen av fasaderna till ingångsrummen
och portalerna är delade av pelare eller kolonner som står på väldiga
djurkolosser eller fabeldjur. Lejonet eller sfinxen är de vanligaste
formerna.
En stilanalys av de tidigare hurritiska monumenten t.ex. de som
anträffats vid Tell Halaf, visar många egendomliga drag. Vi kan stanna
inför den sittande kvinnostatyn, som är utförd i ett enda
basalt-block. Vad som i första hand drar till sig uppmärksamheten är den
106
Tronande gudinna från Tell
Halaf huggen ur ett enda
basalt-block, nära två meter hög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
