Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Den klassiska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Knäböjande bågskytt från
skulpturerna på Aeginatemplets östra
gavel, omkr. 480 f. Kr.
Glypto-teket, München.
realism. Till dessa yttre faktorer kommer så vissa rent konstnärliga.
För bildkonstens del är nyupptäckten av centralperspektivet av oerhört
stor betydelse. Ända sedan Gamla Rikets dagar och även dessförinnan
hade det operspektiviska framställningssättet varit allenarådande. Under
tiden närmast efter 480 sker emellertid en märklig förändring vid
utformningen av bildverken. Den kommer till synes på många sätt både
inom skulpturen, vasmåleriet och sannolikt även monumentalmåleriet
vars utseende vi dock endast föga känner till.
Skulpturerna hade tidigare konstruerats fram genom att man på ett
parallellipipediskt block tecknat upp figurerna från de olika sidorna.
På så sätt hade den tecknade tvådimensionala bilden översatts i
tre-dimensionalitet. Det klassiska centralperspektivet utgår emellertid från det
mänskliga ögats sätt att uppfatta ett föremål från en viss punkt och
härigenom skapas helt nya förutsättningar icke bara för själva modelleringen
och den tekniska utformningen av skulpturen utan även för den
konstnärliga uppfattningen av densamma. Inom vasmåleriet ger sig den nya upp-
I3I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
