Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Bildkonsten i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
Romersk talare från omkr. 50
f. Kr., möjligen porträtt av Julius
Casar. Louvre, Paris. {Detalj av
nedan avbildade skulptur.}
På ett område sker en intressant utveckling i Italien: porträttkonstens.
Här hade man även traditioner att bygga på från den etruskiska tiden,
men i och med att hellenismen slog rot i Italien kommo nya impulser
in. Efter 300-talet f. Kr. är den romerska konsten, som efterträder den
etruskiska, i starkt beroende av hellenistisk smak. I synnerhet gäller
detta skulpturen, som till en början visar föga självständighet. Sannolikt
är de flesta statyerna utförda av grekiska konstnärer som invandrat
till Rom. Under de kommande århundradena kan man följa en stark
hellenistisk linje i all romersk skulptur, ända fram till kejsartidens slut,
men särskilt inom porträttkonsten sker under i:a århundradet f. Kr.
en speciellt romersk utveckling mot en våldsam realism, som stundom
slår över till karikatyrmässighet. Denna utveckling sker sålunda med
utgångspunkt från den grekiska porträttkonsten, passerar ett stadium,
som mera tar sikte på ytliga effekter än på rent skulpturala sådana och
kulminerar under Caesars tid med en rad porträtt av tidens store, som
visar de yppersta proven på realistisk porträttkonst, som vi kanske äga.
Porträttkonsten bibehöll även under hela den romerska kejsartiden
en mycket hög nivå men växlade givetvis i enlighet med de tankar,
som dominerade de olika epokerna. Under det äldsta kejsardömet hade
I5I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
