Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Indisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
heller Gandahraskulpturerna, ehuru de ej behöva sättas som målstock
på den indiska konsten i sin helhet (bild sid. 184).
Samtidigt med denna gränskultur utvecklas emellertid den s.k.
Mathura-konsten med en skulptur, som är en direkt fortsättning på den
föregående inhemska. Den ovilja mot att återge Buddha själv i mänsklig
gestalt, som vi iakttog på de tidigare relieferna, försvinner efter hand och
troligen under inflytande av Mahayana-buddhismens mera konkreta
framställningssätt söker man skapa en värdig kultbild. Till en början
är den kärvt manlig med massiva former och påtaglig realism. I
jämförelse med Gandahraskulpturens likartade motiv visar den dock en
finare genomarbetning av problemet kropp-draperi.
Den sunda sensualism, som utmärker konsten ifråga, får också nu
sitt starkaste uttryck i relieferna av kvinnofigurer. Utan att vara några
anatomiska mästerverk, utmärkas dessa kvinnogestalter av en levande
rytm och balans i avvägandet mellan de olika kroppsdelarna
(vidstå-ende bild). Känslan för massa och volym i skulptural omformning
tycks ha legat de indiska konstnärerna i blodet. Man vore frestad att
inför dylika skulpturer tro, att de noggranna föreskrifter, som bildhuggarne
måste följa vid återgivandet av de religiösa ämnena, snarare var en
nyttig kristallisator än en hämsko på djup konstnärlig inspiration.
Kanske ännu vackrare tar sig denna plastiska känsla uttryck i
relief-skulpturerna vid klipptemplet Karli, som uppfördes i början av vår
tideräkning. På ömse sidor om ingången till Caitya-grottan står en
man och en kvinna av okänd betydelse. Dessa ungdomliga par äro
återgivna i sin fulla blomstring och man vill tro att de enligt reglerna
för avbildande av människokroppen äro i 16-års åldern. Rörelsen är
friare och mera obunden än någonsin men ändå så harmonisk i
linjeverkan, att man gärna vill instämma med en författare, att de tillhöra
något av det bästa i indisk skulptur (bild sid. 185).
Steget från denna skulpturkonst och till Indiens klassiska epok —
Gupta (320—600 e. Kr.) — är inte långt. De sista resterna av stelhet
och tyngd, som ännu fanns kvar i den föregående periodens konst är
nu helt borta. Den lyckliga tid, då Gupta-släkten härskade i norra
Indien, betecknar i själva verket den fulla mognaden på det kulturella
området. — Nu tar den Buddhabild form, som skulle gå långt utöver
Indiens gränser och över allt, där den fann genklang lämna kvar
intrycket av Den Upplyste i ädlaste gestaltning. Aldrig har väl en
religiös symbol återgivits med så fulländad harmoni mellan skön, levande
form och koncentrerat andligt innehåll. Den okände skulptören
handhar sin mejsel med absolut säkerhet och ur stenen stiger den bild,
han under tider av meditation skapat i sitt inre. Även i behandlingen
av kläderna har full harmoni uppnåtts. De tunna stofferna smyger sig
tätt utefter kroppen och understryker dess rena former. Buddha av-
Sällan har den ungdomligt
blommande kvinnokroppen skildrats
med så fin avvägning mellan sund
sensualism och skulptural syntes
som i figurer lika denna unga
flicka från Mathura i N. Indien.
— 200-talet e. Kr.
l86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
