Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Indiskt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
Det indiska miniatyrmåleriet
utbildade inom Rajputanaskolan en
specialart i s. k. ragmalas,
figur-skildringar med lyriskt innehåll.
— Krishna och Radha i en
paviljong, 1700-talet. Detalj. —
Nationalmuseum, Stockholm.
kvar sin bemålning, torde dessa konstarter stått varandra ännu närmare.
Härvidlag är det en stor skillnad mellan freskomåleriet och de senare
miniatyrerna, vilka i helt annan utsträckning bygger på linjeverkan.
Förutom i Ajanta är fragment av monumentalmåleri bevarat från
Gupta-tiden även i Bagh och Sittanavasal, av vilka i synnerhet de
senare äger en ovanlig friskhet och charm. De äldsta exemplen på
brahmanskt måleri finns i Badami.
Även under medeltiden odlades muralmåleriet och fragment därav ha
bevarats på olika platser, men de väntar ännu på noggrannare
vetenskaplig bearbetning. Ellora är sålunda en av de platser som inte bara
är rik på arkitektur och skulptur utan också i Jain-grottan har kvar
en skildring från 900-talet av graciösa dansöser och musikanter i livliga,
flygande rörelser.
Viktigare än muralmåleriet för vår kännedom om indisk konst är
emellertid miniatyrerna, av vilka de äldsta stammar från 1300-talet.
Man har i Europa länge haft ögonen på den islamska bokkonsten och
värderat dess illustrationer mycket högt, men därvid räknat de indiska
miniatyrerna som en lägre stående grupp av denna exklusiva konst.
Vid ett närmare studium av det indiska materialet skall man snart
lära sig inse, att detta måleri i själva verket främst bör bedömas ur sina
egna förutsättningar och som en självständig variant av konstarten.
Som sådan ger den uttryck för känslor och tankar, som vi känner igen
från andra områden inom den indiska konsten. Redan de miniatyrer,
som bruka räknas till Gujarati-skolan, äger en primitiv charm i sin rena
linjestil med jainistiska figurscener tecknade i guld mot en röd botten.
Det är en ny stil inom måleriet, som nu tar form och som får sin fulla
utveckling i den s.k. Rajputanaskolan. Miniatyrerna äro utförda på
lösa blad i en gouacheteknik, som under mogultiden förekommer i
olika delar av Indien. Man brukar inom detta hinduistiska måleri skilja
mellan en nordlig skola Pahari med Jammu och Kangra som
huvudcentra samt en sydlig Rajasthani med bl.a. Johdpur, Jaipur, Tonk
och Orcha som konstnärliga produktionsorter. Närmast
sammanhängande med Gujarat är Rajasthani, som i sitt tidigare måleri snarast
utgör en fortsättning av denna primitiva stil. Den intressantaste
motivgruppen i Rajasthaniminiatyrerna utgör illustrationerna till tonarter
eller melodityper som personifieras av en Raga med dess kvinnliga
motsvarigheter Ragini och är knutna till årstider, till dygnets timmar
eller olika sinnestillstånd. De är hämtade ur poetiska verk, folksånger
eller musikaliska kompositioner och ofta har en dikt bifogats målningen,
vilken i allmänhet är av erotiskt innehåll. I dessa »ragmalas» blandas
de olika religionernas gudomligheter med hjältar och rajputfurstar,
men helheten är ofta av rent musikalisk verkan. Ett vackert prov på
denna veka rytm utgör en miniatyr i Nationalmuseum, som återger
13
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
