Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Indiskt måleri - Kinesisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens b il dkonst
Shah Jahan står här i
karakteristisk profil och med huvudet
omgivet av gloria. Den låga
horisonten är också typisk för dessa
porträttminiatyrer. 1600-talet. —
Nationalmuseum, Stockholm.
som härskade 1556—1605 och samlade en stab framstående konstnärer,
övervägande indiska, till sitt hov för att pryda persiska och indiska
manuskript. Hans efterträdare och son Jahangir skryter i sina memoarer
våldsamt över sin stora kännedom om konst och påstår sig ofelbart kunna
säga, vem som målat de olika detaljerna i en bild. Hans regeringstid
betecknar också Mogulmåleriets höjdpunkt. Det är under hans tid
man dessutom först kan spåra ett europeiskt inflytande i den
perspekti-viska landskapsskildringen och i ansiktenas modellering. Detta
förhållande kan man studera i en miniatyr från 1600-talets mitt, som
återger en kvinna på besök hos en helig man utanför ett Vishnutempel
(bild föreg. sida). Ett rent hinduiskt motiv har här tolkats i en delvis
främmande form, men helhetsintrycket förblir ändå indiskt. Mest kända
från Mogulhovet är porträttframställningarna av Jahangir och hans
efterträdare Shah Jahan (1628—58). Från 1630-talet stammar ett målat
helfigursporträtt av monumental hållning, vilket troligen återger den
sistnämnde och är typiskt i sin säkra karakteristik av ansiktet. Detta
är tecknat med stor detalj finhet, medan figuren i övrigt fått en ganska
summarisk behandling. Bakom Shah Jahans huvud är en gloria och
han står mot den låga horisont, som är vanlig på dessa rena
existens-bilder.
Kinesisk skulptur
De stoltaste minnesmärkena från Kinas forntid är de bronskärl, som
var avsedda för rituella bruk och redan tidigt höllos som heliga klenoder.
De var formade med en kraft och känsla för monumentalitet, som
tillsammans med den väl avvägda dekoren ställer dem i nivå med stor
konst. När vi möter dem i det arkeologiska materialet från andra
årtusendet f. Kr., står de redan pä ett konstnärligt utvecklingsstadium,
som förutsätter en lång förhistoria. Den samtida bildkonsten äger vi
däremot ganska vaga begrepp om. Några små skulpturer i sten och
elfenben av blockmässig karaktär stammar från Shang-Yin-perioden
(1766—1122 f. Kr.) och utgör prov på visserligen ganska knapphändig
men nog så uttrycksfull formskildring. Den sittande björnen på nästa sida
är en nog så dråplig skildring av den mjuka klumpigheten hos skogarnas
konung. Samtidigt farms emellertid bronskärl i djurformer, vilka till
grundformen är friare men i stället helt överspunna med den
stiliserade och säregna dekor, som är egen för ritualkärlen.
Men från Kinas första stora blomstringstid, Hanperioden (206 f. Kr.—
220 e. Kr.) träder en mer avancerad skulptur oss till mötes. De utan
tvivel ståtligaste monumenten från denna epok är de väktarfigurer,
vilka placerades vid de kejserliga gravarna och delvis ännu står kvar
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
