Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Japansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
blir kännetecknande för den senare rent japanska stilen. Inom
porträttskulpturen kom Japan i själva verket att skapa något självständigt i
Asiens bildkonst. Ett tidigt prov härpå är ett porträtt av den blinde
munken Kanshin i Toshodaji, Nara, som dock traditionellt tillskrives
en kinesisk konstnär. Ett förandligat uttryck vilar över det klumpiga
och fula ansiktet och hela gestalten talar om ett rikt inre skådande.
Den kommande perioden i Japans historia betecknas med Konin
eller Jogan och innebär ett avbrytande av de kinesiska förbindelserna.
I stället utbildas de mystiska sekterna Tendai och Shingon, vilka avsatte
spår främst inom måleriet. Men också skulpturen förändras i nationell
riktning, vilket till en början icke var så lyckligt för lösningen av de
rent skulpturala problemen. Det nationella omdaningsarbetet kom dock
egentligen under Fujiwara-perioden (889—1155) att bära frukt på det
kulturella området. Inom skulpturen kan man peka på några dramatiskt
laddade väktarfigurer i trä. Dessa är i allmänhet framställda i högsta
anfallsställning och med våldsamt överdriven hotfullhet i
ansiktsuttrycket. En annan sida av den japanska konsten under
Fujiwara-perioden framträder i de Amida-framställningar, som framgick ur
den s.k. Amidakulten, en religiös sekt grundad av munken Eshin
Sozu vid 900-talets slut. Man använde naturens skönhet som symbol för
paradisets härlighet och skildrade ljusets gudom, Amida. Till en av de
bästa bland alla de nya Amidabilder, som skapas vid 1 ooo-talets början,
hör den som har Jocho till upphovsman. En stilla melodisk skönhet talar
ur denna staty utförd i torrlack. Nimbus är prydd av virvlande moln
och små sittande figurer på lotussocklar. Lotusblomman, renhetens
symbol i Ostasien, fick här sin motsvarighet i en gudom med människohamn.
Det är dock först under den s.k. Kamakura-perioden (t 186—1333),
som porträttskulpturen når sin höjdpunkt. Man märker nu en
naturalistisk strävan inom bildkonsten, som uppbäres av en rad särpräglade
konstnärspersonligheter. Den äldste av dem var Kokei, mästaren till
de sex patriarkerna tillhörande Hossosekten, som finns i Kofokuji i Nara
och av vilka en återgives å nästa sida. I sin komposition är dessa statyer
traditionella med de rikt veckade och vida mantlarna fallande i
avsatser ned på sockeln. Men ansiktet äger en hänsynslös realism med
noggrant återgivande av alla rynkor och skavanker, som förutsätter
en levande modell. För att ytterligare öka naturtroheten är ögonen
inlagda med bergskristall. Kokei har härmed givit förebilden för den
kommande realistiska människoskildringen. Samtida med honom var
Kwaikei, som tillsammans med den förre utfört de två jättestatyer i trä,
som står vid porten till Todaji-templet och föreställa väktarfigurer.
Våldsamheten har i dessa övergått i furioso; längre kan man inte gärna
komma i skildringen av ohämmad, primitiv naturkraft.
Unkei, son till Kokei, fortsätter i faderns spår och har skänkt sitt land
Unkei och Tonkei är två av de
japanska skulptörer, som vid
1200-talets början utfört en rad
impressionistiska
verklighetsskildringar av Kwannons 28
följeslagare. — Blind tiggare höljd
i trasor. Kyoto museum.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
