Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Merovingertidens bildkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kelter, merovinger och karolinger
Skulpturer på marmorsarkofag i
S. Apollinare in Classe, Ravenna.
Kvinnofigur som i sin stelnade
hållning, i sin hårdhet visar
resultatet av mötet mellan den
germanska, bysantinska och
romerska konstuppfattningen.
Am-brosiana, Milano.
bildkonst kan man taga framställningarna på en sköldbuckla från
Herpåly i Ungern. En detalj av beslagen visar ett lejon och ett
vildsvin, heraldiskt uppställda, och nedanför dessa ett drakliknande
sjöodjur. Det sistnämnda har hellenistiska förebilder, medan de två andra
har sitt ursprung i den asiatiska steppkonsten. Det är en sällsam
djurvärld, besläktad med den vi mött på Gunderstrupkitteln, vilket ej är
så märkvärdigt, eftersom denna representerar ett inslag 400 år tidigare i
europeisk kultur från samma håll, från det inre av Asien, med dess mer
eller mindre statiska konst. Men denna senare orientaliska strömning
kunde ej göra sig starkare gällande mot den hela Västeuropa
genomsyrande romerska konsten.
Det är två huvudfaktorer, som ger bildkonsten under de fyra
århundraden, som följde på romarrikets fall, dess prägel: kristendomen
och ständigt nya impulser av växlande styrka från skilda delar av
Medelhavsområdet. Resultatet blir en med kristna motiv arbetande konst, som
ofta skiftar karaktär genom nya tillskott utifrån.
Typisk är germankonstens utveckling i Italien. När östgoterna år
488 trängde ned i Italien, var deras konst så gott som bildlös och
detsamma gäller för langobarderna år 568. Först genom kontakten med
främst den byzantinska konsten i Ravenna och med senromanska
bildframställningar ändrades detta förhållande. Ett gott begrepp om hur
den fornkristna konsten direkt övertogs av germanerna ger oss en berömd
hjälmplåt från Nievole i Toskana. Den bär den langobardiske konungen
Agilulfs (590—616) namn. I mitten sitter kungen omgiven av sin
livvakt. Han hyllas av sex män som rusar fram. Kompositionen står mycket
nära en del bilder i den kristna konsten i Italien, t.ex. en sarkofag från
Ravenna. Men förändringen är påtaglig. Den ödmjuka knäböjningen
inför Kristus på sarkofagbilden har givit upphov till de vilt framrusande
figurerna på hjälmplattan; Kristus välsignande gest har överförts till
Agilulf. Dräkterna på hjälmbeslaget är germanska och ansiktena med
stora mandelformade ögon och lång spetsig näsa är icke heller något
som hör hemma i den fornkristna konsten. Man kan jämföra figurerna
på Agilulfreliefen med en kvinnofigur från Ambrosiana i Milano. An-
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
