Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Frankrike under 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf f^eitler
snarare lyckliga över att vara utvalda. Deras ringa plasticitet gör, att
de håller sig tillbaka, inte träder fram i den tredimensionella verklighet,
där vi rör oss. Detta gör de senare skulpturerna, som talar om en större
medvetenhet.
En drivande kraft härvid var kultens förändring: Maria, Jesu moder
och mänsklighetens förebedjerska, trädde mera i förgrunden. Först
ser vi henne i sidoportalernas tympana i Chartres och Paris, tronande
med Kristusbarnet på skötet; men det är ingen själslig förbindelse
mellan moder och barn — Maria är inte moder, utan sedes sapientiae
(vishetens tron). Men sedan blir hon jämställd med Kristus; se Marias
kröning över Paris’ vänstra sidoportal. I Senlis har denna scen för
första gången ryckts i portalens mitt (1190-talet), dvs. trätt i stället för
bilden av Majestas domini. I Reims finner vi Marias kröning i mittersta
vimpergen, medan bilderna av Kristus som korsfäst och som domare är
förvisade till sidovimpergerna.
Mariakulten förlöste en större lyrism i konsten. Om än de unggotiska
tympana i Senlis och Paris bibehåller den tektoniska ordningen —
betonad mittaxel, genomförd symmetri — har de dock blivit rikare och
friare och har dessutom börjat ta upp berättande drag. Dessa kommer
fram starkast i Paristympanons mittersta zon, där Marias död och
hennes själs upptagande i himmelen skildras. Änglar bäddar henne
varsamt i graven, apostlarna samlas sörjande kring henne, Kristus
kommer tillstädes för att ta emot hennes själ. Skildringen går här så
långt, att en miljö för scenen antyds: genom träden till höger och vänster.
Symmetrien är dock mycket noga beaktad: Kristus befinner sig just
i mittaxeln. Överst i tympanon är framställd Marias kröning som en
ceremoni med så litet rörlig handling som möjligt. Maria har redan
mottagit kronan, hon vänder sig bedjande till Kristus och han välsignande
till henne. — Senare, i Reims, visas själva handlingen, hur Kristus
sätter kronan på Marias huvud.
Fick redan de heliga gestalterna större rörelsefrihet och mera
psykologisk sannolikhet, gäller detta än mera om de världsliga scenerna,
som på underordnade platser fogades till de andliga bilderna. Det
religiösa livet, förberedelsen på saligheten, måste ju ske i tid och rum.
Redan i Vézelay hade man mejslat djurkretstecken och månadsbilder
kring pingstundret. Sugerus införde samma ämnen i portalsmygarna i
St.-Denis. Chartres utökade programmet, som det anstår en
lärdomsstad, med de sju fria konsterna (i högra portalens arkivolter). Det
återkommer i Paris, med ytterligare tillägg: livsåldrarna, dygderna och
lasterna, samt i Amiens. Platsen för dessa symboler för det jordiska livet
och dess arbeten växlar: de finns på dörrposterna, i arkivolterna, under
de stora kolonnstatyernas socklar. Amiens visar en enhetlig och klassisk
lösning för deras anbringande: djurkretstecknen, månadsarbetena,
Abraham och Isak från norra
portalen till katedralen i Chartres,
omkring 1220.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
