Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Tyskland under 1200-talet - Italien under 1200-talets andra hälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf ^eitler
utsatt för konflikter — för strid med fiender, såsom Dietmar, vilken döljer
sig bakom sin sköld, eller för inre motsättningar såsom Adelheid. Hon
läser och vänder bladen i sin bok, men kan inte stanna med sina tankar
vid texten. Hennes blick glider bort. Hon är ensam och oåtkomlig.
Om vi försöker att också med örat uppfatta dessa skulpturer, så
förnimmer vi vapenrassel och klirrande av pengar, ett oheligt larm, då
Judas i läktarrelieferna säljer Herren och riddarna i koret höjer sina
svärd. I vilken motsättning står inte detta buller till den himmelska
musik, som strömmar oss tillmötes från de franska katedralerna! Men de
mörka inslagen i livet är alltid rikare differentierade än de ljusa, och
Naumburgmästarens styrka ligger i att ha förstått detta. Glädjen och
ljuset hos de franska figurerna blir lätt ett enahanda, medan affekterna
präglar varje individ olika. Naumburgmästaren har sett djupare än
hans läromästare i människornas hjärtan.
Italien under 1200-talets andra hälft
Tidigare än i det övriga Europa ändrades människornas livssätt
i de italienska städerna under senare 1200-talet. Några av städerna,
främst Florens, vann därvid en ny livsstil: man började tro på den egna
aktiviteten som hjälp mot olyckorna — åtminstone kunde man genom
den vältra över nöden på andra. Det är i Florens, som klasstriderna i
modern mening tar sin början. Givet är, att det nya sättet att leva,
där inte längre tanken på evigheten höll all uppmärksamhet fången,
under en lång tid måste konkurrera med de »gotiska» (franska) idealen,
som fick sin största spridning just när deras stilskapande kraft förlamades
i moderlandet.
Det första konstnärliga belägget för den mera till jorden vända
livsstilen formades av Niccolö Pisano (o. 1220—1280) med predikstolen
i dopkyrkan i Pisa (o. 1260).
Själva det teologiska programmet som förelädes Niccolö var franskt.
Det gällde en sammanfattning av frälsningshistorien från profeterna
till Yttersta domen, ledsagad av dygdernas figurer, vilka skall klargöra
för människorna vad deras uppgift är i skeendet. Fransmännen skulle
dock antagligen inte ha lagt så mycken vikt vid de berättande scenerna:
Korsfästelsens ikonografiska schema är rent bysantinskt. Också i
draperingen av figurerna kan man spåra franskt inflytande. Å andra sidan har
Niccolö tagit antik-romerska arbeten till förebild. Bilden av
Tapperheten är en rent antik företeelse: en naken, muskulös och samtidigt vek
yngling, som har tagit en unge från en lejoninna och lägger handen på
hennes nos för att tysta henne.
Niccolö berättar med ett ganska stort uppbåd av figurer, men han
’Tapperheten, en naken yngling
med ett lejon, hörnfigur till
predikstolen på nästa sida.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
