Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Italien under 1300-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf ^eitler
Detalj från baksidan till
altartavlan på föregående sida. Jesus
talar till lärjungarna i Getsemane
örtagård.
och undergärningar, bilderna i krönet om händelserna efter
uppståndelsen fram till pingstundret. Det ikonografiska programmet är
bysantinskt. Även detaljformerna har Duccio lånat hos bysantinska
konstnärer. Men han har ändå givit ett eget uttryck åt sitt verk. Hans Maria
är mycket vekare än de bysantinska madonnorna. Med ännu större
frihet i känslan har Duccio arbetat på tavlans baksida, i scenerna ur
Jesu historia.
Så sker t.ex. i Getsemanebilden (Markus 14: 32—-34), där Jesus
talar till de tre sömntunga lärjungarna Jakobus, Johannes och Petrus.
Annorlunda än Giotto, som målade Kristi makt och myndighet i
dramatiska uppträden, uppfattar Duccio frälsaren som en ensam och
sorg-tyngd man. Medan Giotto klart tecknar figurernas volym och deras
plats i rummet, som det behövs för att göra deras handlingar åskådliga,
modellerar Duccio kropparna endast litet och anger inga djupavstånd.
Det nya i verket är den starka lyriska känslan. Hur gripande tolkas
inte Jesu ensamhet! Den slanka gestalten isoleras från lärjungarnas
tungt slutna grupp. Medan de tre sitter stadigt på en vågrät klippavsats,
står Jesus på en bit sluttande mark, vilket gör hans hållning något
osäker. Lärjungarnas mantlar faller rymligt och sluter sig bekvämt
kring kropparna. Jesus drar sin mantel tätt kring sig, och dess guldbård
bildar en oroligt irrande linje. Då Jesus står något högre än lärjungarna,
böjer han sig ned till dem — detta är allt annat än en befallande
ställning — och medan han sakta talar, lyfter han handen till välsignelse.
Han förebrår inte sina följeslagare, utan ser vemodigt på dem. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
