Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - Böhmen under 1300-talet - Burgund och Nederländerna under 1300-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf £eitler
Märkligt nog är det ögonblickets liv som fångas. Inte så att
stenmäs-taren glömmer den fasta karaktären — men han låter sina figurer blicka
upp, låter deras uppmärksamhet fångas av något intryck. Om man
jämför med sextio år yngre florentinska porträtt ser man, att där skildras
en aktion: personen fattar någonting i sikte, bemäktigar sig ett objekt
genom blicken. Denna aktivitet är främmande för Pragmästaren. Hans
människor är passiva, om än i stånd till starka känslor. Passiviteten har
denna stil gemensam med Paris (se miniatyren med kungamottagningen
s. 342), men tyngden i livsuppfattningen och kraften i känslorna skiljer
Pragstilen från Paris.
Praghovets män beställde också en rad av prakthandskrifter. Även
i dessa gör sig en större tyngd gällande jämförd med Parisböckerna.
Karl IV:s verk bröts ned mycket snabbt efter hans död. Religiösa,
sociala och nationella strider ödeläde Prag och Böhmen sedan 1410.
Landet kom aldrig att spela den roll, som Karl hade tilltänkt det,
Prag-konsten fick ingen fortsättning.
Slaget vid Azincourt 1415 och hussitstormarna i Böhmen efter 1410
betyder slutet på riddar- och hovkulturen. Den senmedeltida konsten
under 1400-talet är borgerligt bestämd. Men den borgerliga stilen har
inte vuxit ur intet. Den hänger samman med den sista blomstringen
av hovstilen; förhållandet betecknas mycket klart av Rogier van der
Weydens (1399—1464) ställning: han var det republikanskt styrda
Bryssels stadsmålare och samtidigt hertigens hovmålare.
Burgund och Nederländerna under 1300-talet
Det var en lycklig förening av politisk-dynastiska och ekonomiska
omständigheter, som lade grunden till den burgundisk-nederländska
konstens blomstring. Filip, kallad den djärve, broder till den franske
konungen Karl V, blev 1363 hertig av Burgund; 1369 gifte han sig med
Margarete, arvingen av Flandern, och blev 1384 herre över detta rika
land (d. 1404). Filip var äregirig. Han ville lysa inte bara genom en
djärv utrikespolitik, utan också genom en god förvaltning och ett
prunkande hovliv. Han byggde sig präktiga palats, framförallt ett i Dijon,
och tillkallade skalder, krönikeskrivare, musiker och målare. Men den
största bland Filips konstnärer var skulptören Claus Sluter.
Burgundisk är denna konst inte i den meningen, att konstnärerna
skulle varit infödda män. De kom från Nederländerna, Paris och
Tyskland. Men hovet ställde sina krav på dem, och de skapade det som
hertigen önskade. Filips smak hade givetvis fått sin inriktning under
uppväxtåren i Paris. Vad utgångsläget beträffar, skiljer sig de tre bröderna
av huset Valois, Karl V i Paris, Filip den djärve i Dijon, och Jehan,
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
