Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den uttrycksfulla linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mar ten Li Ije g r e n
Jacopo del Sellaios Hieronymus i
öknen, Nationalmuseum,
Stockholm, visar hur 1400-talets
koncentration på den plastiska
formens och linjens problem leder till
en summarisk färggivning med
schematiskt anbragta lokalfärger.
Motstående färgbild visar en
detalj.
på helhetsverkan. Den sköldhållande damen kan inte isoleras från det
heraldiska bladverket, som omger henne. Från den fasta och
naturalistiska kärnan i centrum växer hon ut mot periferin i fladdrande flikar,
och det är linjens fasta och övertygande språk, som trots allt samlar
henne till en enhet.
Som vi sett i ett tidigare avsnitt lever den gotiska traditionen kvar i
Tyskland under hela detta århundrade och man kallar vanligen skedet
sengotik. Men det är även här en fråga om grader; mot århundradets
slut flammar den gotiska stilkänslan upp på ett helt annat sätt än
tidigare, hårdnad och mera viljestark efter att ha insugit tidens
naturalistiska lärdomar. Den spända och förandligade kroppsställningen hos
Tilman Riemenschneiders (ca. 1460—1531) Konrad von Schaumberg
(Marienkapelle, Würzburg) har mera gemensamt med Verrocchios
goticerande gestalter än med de »sköna madonnorna». Det gotiska
återklingar ännu i den äldre Holbeins (verksam 1490—1525) heliga
Elisabeth (München). Trots sin fasta modellering är hon märkligt
oberoende av tyngdlag och handlingssammanhang; man ser inte hur hon
står eller går, hennes personlighet är helt underordnad det stora vecket i
klädnaden. Men kopparstickets linjeuppror och vassa strålar skulle framför
allt förverkligas i en konstart, det snidade altarskåpets. När ljuset far över
de brutna vecken, de mot höjden sträckta händerna, gloriornas
strålkransar och det gotiska masverket i de tyska kolossalaltarena från
århundradets senare hälft, tvekar man om det är arbeten från 1400-talet
eller från det sena 1500-talets begynnande barock, som också har kallats
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
