Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Rembrandts grupporträtt av kapten
Frans Banning Cocqs och löjtnant
Willem van Ruytenburchs
korpralskap, vanligen kallat
»Nattvakten», målat år 1642,
Rijks-museum, Amsterdam.
vad som i klar dager skulle varit en samling gestalter, stelnade i
konstnärligt ohållbara attityder. Detta ljus är — särskilt hos den lilla flickan
till vänster — sakligt omotiverat och ger en antydan om att Rembrandt
är på väg mot någonting nytt. Han skulle också från och med detta år
— 1642 — komma att vända sig från de våldsamma bildämnen, som
han hittills odlat, och i en ensamhet, som var följden både av personliga
olyckor och av den konstnärliga väg han valde att vandra, söka efter
sanningar av djupare och mera förandligat slag.
Bredvid Rembrandts mångsidiga skapande står produktionen av de
nederländska målare, vilka är årsbarn med honom, som ett första tecken
på den genomgående specialisering, som skulle komma att bli så
utmärkande för 1600-talskonstens fortsatta utveckling här i norr. Den
rotlöse bohemen Adriaen Brouwer (1606—1638), som Rubens så högt
skattade, inskränker sig helt till att framställa kroglivet i flandriska byar
— den miljö, där han själv trivdes bäst. Också i dessa naturalistiskt
fattade scener förmår han ingjuta en barock kraft, som inte står Rubens’
och Frans Hals’ efter — han var elev till den senare. Föregångsman är
han genom att låta figurerna erhålla en mindre dominerande ställning
i bildhelheten, genom att låta dem smälta in i miljön. Den till synes så
spontant återgivna »Falskspelaren» (Dresden) är i själva verket
uppbyggd i ett mycket fast schema av triangelfigurer, sammanfogade till en
romb, som med sina linjer drager in förgrunds- och bakgrundsskeende i en
gemensam rörelse. Märkligast är dock Brouwers färger, som lever med en
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
