- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / I. Bildkonsten utanför Norden från äldsta tider till 1800 /
492

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Klassicerande tendenser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mårten Liljegren

De allvarliga, ljusöverströmmade:
munkkåporna ger grundackordet i
Francisco de ^urbarans religiösa
tavlor. Den helige Hugos
underverk hos munkarna, målad ca
1630. Provinsialmuseet i Sevilla.

allvaret i spansk religiös tradition kan Francisco de Zurbarån (1598—
1664) ge lika övertygande uttryck genom det högtidliga lugnets formspråk
som en gång Ribera, när han lät helgonkropparna demonstrera sina
kval. Men som hos El Greco tyckes bål och lemmar vara på väg att
försvinna, att förnekas. I deras ställe träder kyrkceremonielets högtidliga
ornat av styva vita kjortlar och kåpor, ur vilka de betydelsefullt pekande
eller till bön knäppta händerna och de halvt överskuggade ansiktena
tyckes växa fram, som vore de en del av dräktens — trots naturalismen
— overkliga skepnad. I helgonens närvaro talar man inte; med tysta
andaktsfulla gester förklarar man för varandra och för betraktaren
skeendets innebörd.

Den habsburgska dynastin hade sedan Dürers, Tizians och Antonis
Mors dagar varit van att knyta Europas främsta konstnärskrafter till sina
hov. Den spanska grenen isolerar sig kulturellt under 1600-talet men
finner bland landets egna krafter en konstnär, som utan påvisbara
kontakter med de allmäneuropeiska tidsströmningarna förmår utveckla sig
till en skildrare av modern verklighet, som genom sin hänsynslösa
naturalism och psykologiska skarpblick äger något av samma revolutionära
egenskaper som Caravaggio. Detta kan sägas, fastän Diego Rodiguez
de Silva y Velazquez (1599—1660) var hovmålare i den monarki, där
ceremoniel och yttre former betydde mera än i något annat land. Genom
ett porträtt, som väckte Filip V: s uppmärksamhet, skaffar sig konstnären

492

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 8 23:23:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/1/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free