Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik, av Lars Erik Åström - Engelsk rokoko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
bitar, sand och papper kunde bygga upp de landskap han ville ha. Detta
belyser än tydligare, hur oberoende av verklighetsmotiv den skapande
fantasien kan arbeta, när man känner den romantiskt-lyriska
naturstämningen så starkt i hans målningar.
Den ende av tidens engelska målare, som fått grundlig utbildning i
konstens huvudländer Frankrike och Italien, är Joshua Reynolds (1723—
1792). Hans eklektiska och akademiska läggning står i stark kontrast
till de båda andra engelsmännens personligt betonade förkunnelse.
Såsom tydligt framgår ur hans av samtiden högt skattade målningar med
mytologiska och allegoriska motiv, är han starkt bunden av de gamla
mästarnas föredömen. Ormen i gräset eller Amor löser Venus gördel
är ett typiskt exempel härpå. Den storslagna skönlinjigheten och
sensualismen är inspirerade av Tizian. Tekniska finesser som färgförtoningar
och ljusdunkeleffcktcr har han studerat framför allt hos Corrcggio och
Rembrandt. Hans konstnärskap visar sig från den mest tilltalande och
spontana sidan i porträttmålningarna. Det obestridliga mästerverket
är den ljusskimrande och osökt naturliga bilden av Nelly 0’Brien.
Ingenting är arrangerat eller förkonstlat i denna målning, som leder tankarna
framåt till Renoir och hans förmåga att enkelt och direkt skildra
kvinnornas mjuka och rofyllda charm. Bredvid detta porträtt med dess
älskvärda jordiskhet ter sig många av Gainsboroughs kvinnogestalter som
artificiella blommor. Reynolds lyckades också i en del barnporträtt
vackert uttrycka det dockaktigt lustiga och den klumpiga nättheten,
framför allt när han målade den kungliga familjens barn.
Fastän skapat mitt under övergången mellan rokoko och nyantik ute
i Europa bär Reynolds måleri inte prägel av någondera. Dess utjämnat
älskvärda karaktär återkommer hos en rad porträttmålare, vilkas
verksamhet huvudsakligen infaller under nyantikens epok men som hänger
omedelbart samman med den föregående. Fyllig och mustig färg med ett
flitigt användande av rembrandtska ljuseffekter karakteriserar dem i
koloristiskt avseende, medan de i sin människouppfattning ofta anknyter
till Gainsboroughs romantik, som för övrigt också var tidens och som
modellerna mycket uppskattade. Så målade exempelvis Thomas
Lawrence, som ofta blir odrägligt sötaktig, medan John Hoppner och George
Romney är mera opersonligt eleganta. Den starkaste personligheten
bland dessa efterklangskonstnärer är skotten Henry Raeburn. Han har
ett brett måleriskt föredrag och en svepande touche, som trots sin
elegans ger ett mäktigt intryck. Han lyckas placera in modellerna
effektfullt och monumentalt på duken och höja dem över det vardagliga och
tidsbundna, genom att han ofta skildrar dem i speciell och fantasieggande
miljö. På ett av hans karaktärsfulla porträtt siktar en gentleman mot
åskådaren med sin pilbåge och på ett annat, det kanske ståtligaste av
alla, står en skotsk överste i full uniform med kilt och allt som en forn-
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
