Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
E. Delacroix, Sardanapalus’’ död,
skiss 1827. Louvre, Paris. Glädjen
över den praktfulla mångfalden i
form och färg och de rika
tillfällena till dramatiskt häftiga
rörelsemotiv är konstnärens och
åskådarens gemensamma reaktion.
Turkarnas framfart mot den grekiska befolkningen på ön Ghios hörde
till de samtidshändelser, som väckte moralisk indignation i hela det
övriga Europa. Liksom tidigare Géricault ville Delacroix alltså i sin
målning göra sig till tolk för vad många kände av fasa och indignation.
Han klädde detta protestskrik i en konstnärlig dräkt, där kompositionen
utmärker sig för en livfull gruppering, som ändå blir överskådlig på
grund av fördelningen mellan klart belysta och i halvdager vilande
partier, där lokalfärgerna är rika och framhävas av kraftiga, mörka
skuggor och penselföringen är tämligen markerad i jämförelse med
Davidskolans glatta utförande. Det är det första alltigenom typiska
Delacroixverket. Men det är ändå inte främst denna egenskap, som gör
att det flitigt omtalas i litteraturen, utan en notis i samband med dess
tillkomst, som har signifikativ betydelse. Duken var redan inlämnad till
Salongen, då Delacroix fick tillfälle att före utställningens öppnande
se de övriga målningar, som skulle exponeras. Bland dem befann sig
just detta år några dukar av engelska konstnärer och åsynen av
Const-ables »Höskrindan» måste ha gett honom en stöt. Den resulterade
nämligen i att han utbad sig och fick tillåtelse att måla om sin egen tavla,
vilket skedde under ett hektiskt arbete på fyra dagar.
Delacroix kan inte ha varit alldeles obekant med den engelska konsten.
Hans vän Géricault och flera andra franska målare hade besökt England
och Delacroix måste ha känt åtskilliga engelska målare och stod i nära
vänskapsförhållande till den unge, i Frankrike bosatte engelsmannen
Bonington. Men det var dock någonting annat att nu med egna ögon
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
