Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
W. Turner, Drottning Dido
utrustar flottan i Kar tago, 1828.
Tate Gallery, London. Denna
målning och många liknande är
en bekännelse från konstnärens
sida, som uttrycker hans gränslösa
beundran för Claude Lorrain,
den i hans ögon ouppnådde
land-skapsmästaren för alla tider.
någon gång i de stora hedlandskapen eller i målningarna med skarpögt
iakttagna ovädershimlar stegrad till melankoli. Det är tidsfärgen, som
sätter sin stämpel även på den självständigaste. Framförallt kan man
peka på hans egen inställning till sin konst, präglad i orden »måla är
bara ett annat ord för känna». »Ingen självtillräcklig människa har
någonsin fått gåvan att se naturen i all dess skönhet. Om jag får göra
ett mycket allvarligt uttalande skulle jag med största eftertryck vilja säga
till en ung målare: besinna dig på din Skapare i din ungdoms dagar.»
På ett helt annat och mera direkt sätt är William Turner (1775—1851)
lierad med romantiken. Han är Constables absoluta motsats både i liv
och verk. Då Constable är den flärdlöse, mödosamt arbetande och
långsamt mognande borgaren, är Turner något av en övermänniska, en
brådmogen talang, som vid 27 års ålder blev medlem av Royal
Aca-demy och vid 32 lärare vid akademiens skola, som vann ära och guld,
men dog ensam i ett av Londons torftigare kvarter, där han under
antaget namn levde den sista tiden av sitt liv i skenbar fattigdom. I sitt
testamente skänkte han sina efterlämnade konstverk, värda en
förmögenhet, till National Gallery med villkor, att två av hans landskap skulle
hängas upp bredvid en målning av Claude Lorrain, den mästare, som
det varit hans livs ärelystnad att nå upp till och överträffa. Denne
man, som beskrives ha haft en skeppares undersätsiga gestalt, fåmäldhet
och fjärrskådande skarpsyn, hade geniets intuitiva lätthet att skapa,
men han hade också den med Constable gemensamma egenskapen,
att han helt gick upp i sin konst och arbetade med järnflit. Hans
arbeten är därför utomordentligt talrika och man kan i dem avläsa en
följdriktig utveckling mot allt större originalitet.
Turner lärde i ungdomen känna Thomas Girtin, som gjorde honom
förtrogen med akvarellens möjligheter, framförallt då det gällde ljus-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
