Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
dömt skick avtacklas och kasseras. Symboliken är lättfattlig: alltings
förgängelse. Turner har målat skeppet i solnedgången för att
ytterligare förstärka det symboliska. Men samtidigt har den fått bli en
förevändning för att leka med ljuset, med kontrasterna mellan den
brinnande himlen och den svarta bogserbåten och med speglingarna och
reflexerna i havet. Han är romantiker och impressionist på samma gång.
Turner är inte realist i ordets vanliga bemärkelse. Men han studerar
med fanatisk intensitet atmosfärens och ljusets skiftningar och spel
och han gör ständigt stenografiska notiser ute i naturen. Men sina stora
målningar komponerar han hemma i ateljén, efter strängt abstrakta
principer. Han är ingen statisk byggmästare, hans sista målningar har
ingen vilande arkitektonisk uppbyggnad, de är virvlande och dynamiska.
Hans ljusdyrkan blir extas. Han upplöser verkligheten i ljuspartiklar
som får ett eget vibrerande liv och han låter ljuset och mörkret brottas
i sugande rytmer. Hans färger frigör sig från all jordbunden verklighet
i dessa sista verk, där scharlakansrött och guldgult gnistrar mot den
vita bakgrunden. Motivet blir bara en förevändning i många fall och
allt svårare att urskilja. Men starkast och våldsammast blir hans
bildfantasi då han i kontrast till de mäktiga naturfenomenen knyter dessa
samman med tidens allra modernaste företeelser, brinnande ångbåtar
och framrusande lokomotiv i natten.
Liksom Constable hade Turner tagit avgörande intryck av
akvarellmåleriet. Han överförde, kan man säga, den flödande vattenfärgstekniken
till oljemåleriet. I akvarellerna får färgerna flyta in i varandra utan
skarpa gränser och konturerna suddas ut och fördrivas. ”Oklarhet är
min starka sida.”
Det är ljuset, skuggan och dimman som utgör förutsättningarna för
Turners revolutionära insats i måleriet. Det är trots Venedig
hemlandets atmosfär som betytt mest för honom. Han är inspirerad av
naturen och han skulle med samma rätt kunna instämma i Constables
yttrande: »När jag målar glömmer jag att konst existerar.»
Turners insats i engelsk konst blev mycket begränsad. Prerafaeliterna
ledde in måleriet i banor, där andra ideal var rådande. Men för fransk
konst fick han en oerhörd betydelse. Delacroix’ ord har jag citerat.
Tjugufem år efter Turners död erkände de radikala impressionisterna
sin tacksamhetsskuld till banbrytaren Turner. I ett öppet brev,
undertecknat av Monet, Pissarro, Degas och Renoir, heter det: »En grupp
franska målare med gemensam syn på konsten, som alla vill uttrycka
rörelsen och det föränderliga ljusspelet, kan inte glömma att de haft
en föregångare i den store engelske mästaren, den berömde Turner.»
Den engelske konstnär som arbetat mest på att rikta de unga franska
målarnas uppmärksamhet på det nya engelska landskapsmåleriet var
Richard Parkes Bonington (jfr sid. 86 f.). Det var till stor del hans för-
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
