Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Förebud i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
tant. Det präglades av en nykter torka utan atmosfär. Men så småningom
kände konstnärerna sig fria i sin självvalda begränsning, det kom in
ett besjälat drag i verklighetsavbildningen, man fann ett stilla liv bakom
tingens yta. Verkligheten fick ett friskt och lyckligt skimmer som efter
ett lätt sommarregn.
Det var först omkring 1830, som det enkla och omedelbara
återgivandet av naturen och verkligheten utan symbolisk eller allegorisk
undermening blev dominerande i tysk konst. Men realistiska tendenser
hade man naturligtvis kunnat urskilja länge. Realismen är som förut
sagts inte stil i samma mening som exempelvis rokokon. Realismens
stillöshet bidrar till att den lätt kan förena sig med och intensifiera andra
stilar. Därför är det inte så förvånansvärt, om man i både den tyska
klassicismen och den tyska romantiken finner realistiskt återgivna
detaljer. Liksom i vår tid många surrealister i högsta grad begagnar sig
av till ytterlighet verklighetstrogna detaljer, för att på det sättet ge det
overkliga och drömlika en intensivare och påtagligare prägel, på samma
sätt sökte tyska romantiker som Runge och Friedrich ge sina romantiska
visioner en starkare intensitet genom vissa detaljers minutiöst sakliga
utformning. »Allt måste och kan blh a utfört med omsorg», har
Friedrich också sagt. De romantiska konstnärerna hade inte de fördomar
gentemot naturskildringen som den tidigare generationen haft.
Eftersom naturen är en gudsuppenbarelse, enligt deras världsuppfattning,
bör man också studera den i minsta detalj. Det fanns ingenting som var
så obetydligt att det inte var värt att studeras med omsorg och kärlek.
Den kommande realistiska konsten är därför otänkbar utan romantiken
som föregångare. Utan romantikens krav på frihet skulle aldrig
sakligheten, trots sin opposition ha kunnat utbildas så renodlat. Och då en
romantiker som Runge talar om »Licht, Farbe und Bewegung», »ljus,
färg och rörelse», som det väsentliga i konsten blir han vid sidan av
Turner, Constable och Delacroix en av impressionismens profeter. I
några porträttgrupper har Runge också tillämpat sina atmosfärstudier.
Han har låtit de med psykologisk skärpa och stram realism utformade
gestalterna omges av en luft som visserligen minst av allt fräter sönder
verkligheten men som ändå är så vibrerande av liv att man väl kan
kalla den för impressionistisk.
En av banbrytarna för ett sakligt realistiskt landskapsmålen var
läkaren och naturvetenskapsmannen Gustaf Carus (1789—1869). Hans
mångsyssleri kom honom att länge tveka om vilken bana han skulle
gå. Till slut nådde han emellertid fram till en lösning av sitt livsproblem,
då han på grundval av sin stora naturvetenskapliga bildning sökte
skapa en hållbar teori för landskapsmåleriet. Redan i 25-årsåldern, dä
han just blivit professor i förlossningskonst i Dresden, nådde han fram
G. F. Kersting: Caspar David
Friedrich på vandring. Akvarell.
C. D. Friedrich, Kvinna vid
fönstret. Omkr. 1818.
National-Galerie, Berlin. De romantiska
konstnärerna framställde gärna
sina figurer sedda från ryggen.
De är på vandring bort, som
Friedrich på Ker stings akvarell
eller de står och ser ut genom ett
fönster som Friedrichs unga hustru
i hans målning. Båda bilderna är
symboler för längtan. Det är
typiskt romantiskt. Men utförandet
är realistiskt. I målningen kommer
in ett drag av geometrisk stränghet,
som för att framhäva den mjuka
kvinnligheten hos modellen.
I 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
