Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Realister i fransk press
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
litografier på vitt papper, vilka man sedan sålde till högre priser. Det
var i detta syfte, som Daumier bl.a. skapade ett av sin ungdoms stora
mästerverk, »Rue Transnonain, le 15 avril 1834». De flesta blad som
han utfört under sina första år i Charivari och Caricature hade varit
politiska karikatyrer av Ludvig Philip och hans rådgivare. Monumentalt
uppblåsta bilder med väldig slagkraft, betingad av den mäktiga formen.
Då han gjorde dessa karikatyrer började han alltid med att i vax
modellera upp det karikerade huvudet. Skulpturer som avslöjar en
utomordentlig bildhuggarbegåvning, impressionistiska och uttrycksladdade
på en gång. Det var för karikatyrer av detta och liknande slag som
Daumier blev straffad. Men i det monumentala bladet »Rue
Transnonain, le 15 avril 1834» har verkligheten själv varit så skrämmande
att karikatyr och överdrift bara skulle försvagat den konstnärliga effekten.
Den 15 april 1834 hade regeringens trupper slagit ner en republikansk
revolt i Lyon. Då några skott avlossats mot soldaterna, hade dessa i
raseri trängt in i huset Rue Transnonain 12 och massakrerat alla husets
invånare. Daumier kunde inte finna andra uttryck för sina upprörda
känslor än ett nästan iskallt sakligt återgivande av situationen. »Det
är inte precis karikatyr, det är historia, trivial och skrämmande
verklighet. — I ett fattigt och trist rum, proletariatets traditionella rum,
med banala och billiga möbler, ligger kroppen av en naken arbetare
raklång på ryggen i skjorta och bomullsmössa, med utsträckta armar och
ben. Det har utan tvivel varit en hård strid i rummet och mycket oväsen,
ty stolarna har fallit omkull, nattduksbordet och nattkärlet likaså.
Under sin kroppstyngd krossar fadern mellan ryggen och golvet liket
av sitt lilla barn. I denna kalla vindskupa råder tystnad och död»
(Baudelaire). Realismen har i sin förbittrade saklighet gått över i
naturalism. Den tendentiösa naturalismens påträngande närgångenhet i
verklighetsåtergivandet, dess utmanande lek med illusionistiska
virtuoskonster finner man i Daumiers litografi. Alla konstgrepp utnyttjas för
att till yttersta gräns betona det fruktansvärda. Det är samma tendens
som i Goyas arkebuseringsbild. All idealisering är borta. Daumier har
mitt i sin förbittring arbetat i en iskall objektivitet som skulle kunna
missuppfattas som en total brist på medkänsla, men som snarast är betingad
av en sömngångaraktigt säker känsla för vad som konstnärligt är det mest
uttrycksfulla.
1835 gjordes stora inskränkningar i tryckfriheten. »Caricature» dog
bort. Daumier hade inte längre någon möjlighet att fortsätta med
politiska nidbilder. Mellan åren 1836 och 1848 utbildar han i stället sin
borgerliga tidssatir, där han gisslar sin samtids lyten. Borgaren och
brackan, börsspekulanten, advokaten, domaren, bohemen och
proletariatet. Han ironiserar över deras seder och oseder, skrattar åt deras
ideal, förlöjligar romantiken i bilden av en ful och mager »blåstrumpa»
13°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
