- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / II. Bildkonsten utanför Norden från omkring 1800 till våra dagar /
160

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bo Lindwall

Hans enda behållning av parisstudierna var en fast övertygelse att
»romantikerna har spelat ut sina roller. Hädanefter måste vi söka
naturens enkla skönhetsvärden. . . naturen sedd i alla dess variationer, sann
i sin friskhet.» Han hade redan under studieåren hellre målat
frilufts-studier än ateljékompositioner. »Det som är målat på ort och ställe har
alltid en stränghet, en mäktighet, en levande touche som man aldrig kan
återfinna hemma i ateljén.» Man måste alltså visa »den yttersta
envishet i fasthållandet vid det första intrycket, vilket är det enda sanna».

Boudin var son av en lots. Ända sedan sin tidigaste barndom hade han
fascinerats av havet och himlen. Han sökte liksom Jongkind och så
småningom i sällskap med honom att återge det normandiska
kustlandskapet under höga himlar, dunstiga av vattenånga. Himlen var det
väsentliga, ljusfylld och mättad av havets fuktighet. Tidigt hade han
i pastell sökt fånga molnbankarna över havshorisonten. Redan i dessa
studier finns alltså en vilja att gripa det flyende ögonblicket, att
karakterisera det så skarpt att man kan avgöra vilken stund på dygnet, vilken
årstid, vilken väderlek det är. Han antecknade också själv
samvetsgrant på sina skisser alla sådana faktiska uppgifter. Hans himlar
upptog så småningom allt större del av bildytan. Han gjorde otaliga studier,
ofta av samma fläck på himlen. Han gjorde vad Claude Monet skulle
sätta i system flera decennier senare: han studerade i målning efter
målning samma motiv, fascinerad av färgernas och formernas
förändringar alltefter ljusets och atmosfärens skiftningar under dagens lopp.

Det var alltid det rörliga, det flyktiga som fängslade honom;
skiftningarna över havet, hamnstädernas gatuliv, kampen mellan klippor
och bränningar. Hans intensiva naturstudium, och kontakten med
Jongkind förde honom fram till hans klara genomskinliga luftskildring.
Han undvek alla svarta skuggor, renodlade sin gråskala tills den
omfattade ett otal finstämda valörer, från den mörkt violettgrå till den

E. Boudin, Stranden vid Trouville,
1886. Sami. Laffton, Paris. I
Boudins måleri har människan
förlorat sin mänskliga betydelse i
kanske ännu högre grad än hos
Constable. T.o.m. då han låter
människor dominera en bild som i
denna, märker man hur han
betraktar dem endast som livgivande
färgfläckar i landskapet. De är
helt absorberade av den fuktiga
havsluften. Boudin är alltid
landskapsmålare, allt får sitt värde för
honom endast i den mån det kan
assimuleras av naturen.

l6o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 8 21:20:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/2/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free