Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Manet - Det japanska träsnittet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
personligheter hade han däremot inte. Renoir borde enligt hans
uppfattning sluta måla, eftersom han helt saknade talang, och med Cézanne
ville Manet på inga villkor ställa ut. Den ende som han verkligen
uppskattade var Monet, den mest programmatiske av de unga målarna.
Från att ha varit den som gav tändande impulser blev han själv
den mottagande parten. Hans banbrytargärning var slut, och han
utbildade nu till virtuositet sina tekniska talanger i det nya frilufts- och
ljusmåleriet. Han övergav allt oftare ateljén och blev friluftsmålare;
han förkastade visserligen inte sina svarta och grå färger men han
använde dem mera sparsamt. Han förenklade färgerna efter de nya
kamraternas mönster och hans kolorit blev lysande och mättad av sol.
Lokalfärgerna upplöstes i det vita ljuset. Han tillägnade sig med oerhörd
snabbhet de nya metoderna. Penselföringen blev nervösare, snabbare,
men sällan rent impressionistisk. Hans målningar fick djup, inte genom
centralperspektiv, men genom färgens valörskiftningar. Hans glädje
åt verkligheten blev spontanare, den intresselösa desillusionen, som
karakteriserat hans tidigare verksamhet, försvann. Han fördjupade sig
visserligen inte mer än förut i psykologiska problem, men hans
livs-förälskelse blev allt starkare.
Men parallellt med dessa impressionistiska bilder gjorde han
fortfarande situationsbilder, där mycket av hans 6o-talsstil finns
bevarad: den traditionsbundna balansen i kompositionen, de hela
färgplanen och intressets koncentration på poserande människor i
förgrunden. Som en lyckad kompromiss mellan de båda
uppfattnings-sätten står »I växthuset», med dess fasta uppbyggnad och dess
ljusskildring, som blivit naturligt dämpad i den miljön, och som därför
passat Manet utmärkt, eftersom han visserligen inte velat avstå från
en noggrann analys av ljuset och reflexerna men inte heller ville låta
atmosfären helt lösa upp föremålens konturer.
Samtidigt som hans livskänsla stegrades, bröts emellertid hans hälsa
ner av en svår sjukdom. Hans ben förlamades. Han tvingades så
småningom att återgå till ateljéarbete, målade stilleben, blommor och
porträtt av sina vänner. Han dog 1883 efter en operation. Hans minne
hyllades av hela den unga generationen. Sin stora och avgörande insats
gjorde han med sitt 1860-talsmåleri, genom de impulser som han gav
de unga och det mod som han ingöt i deras sinnen. Degas uttalade
vad de alla kände: »Han var större än vi trodde.»
Det japanska träsnittet
Under romantikens tid hade exotismen varit en form av
verklighetsflykt. I främmande, egendomliga länder fann konstnärerna glömskan.
Dessa länder var så underligt romantiska att målarna inte kände någon
1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
