Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Fransk senromantik och senklassicism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Den statiska rofylldhet, som
utmärker Puvis de Chavannes’
verk, har här accentuerats av de
mörka stammarnas vertikaler.
Detalj av ett av väggfälten med den
heliga Genovevas — staden Paris’
skyddshelgon — historia i
Pan-theon, 1877.
»Observera en sak. Man måste tänka fram färgen, man måste ha
färgfantasi. Om ni inte har fantasi, kommer ni aldrig att kunna åstadkomma
någon vacker färg. Man måste kopiera naturen med fantasi, det är det
som gör konstnären. Färgen måste vara tänkt, drömd, fantiserad.»
Sina motiv tog Moreau ur den antika mytologin eller bibliska historien;
utom i Chasseriau — som han kort efter dennes död 1856 tillägnade en
målning — fann han sina ideal i italiensk renässans, i Holbein-Cranach
och i Fontainebleauskolan. Sitt måleri bedrev han innanför stängda
fönsterluckor i artificiellt ljus, men å andra sidan var han ytterst noga
med naturtrohet i detaljer i teckningen; han belastade sina gestalter
och miljön med ett uppbåd av accessoirer, vars rätta återgivande krävde
omfattande kulturhistoriska kunskaper. På samma sätt var han så
noggrann att han exempelvis för framställningen av ett drakmotiv gav sig
iväg till den zoologiska trädgården, Jardin des Plantes, och ritade av en
örns vinge.
Det som närmast fångade 90-talets män, Volpinimännen och deras
krets, var dock mindre hans konst i och för sig än sådana ord som ovan
citerats eller de rader där han format en äkta romantikers bekännelse,
som lika väl kunde gjorts exempelvis av Gauguin: »Jag tror icke, varken
på det som jag vidrör eller på det jag ser. Jag tror endast på det jag inte
ser och på det jag känner.»
Även för Puvis de Chavannes (1824—1898) — vars levnad alltså på ett
Skiss till ovanstående. Prins
Eugens Valdemarsudde.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
