Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Målarna i Pont-Aven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Paul Gauguin, Jakobs kamp med
ängeln. Pont-Aven 1888. National
Gallery, Edinburgh. De vita
huvudklädena står mot en lysande
röd fond, ängeln har blå klädnad
och gula vingar och Jakob är klädd
i olivgrönt.
som resmål. Själv skrev han senare en gång att det var landskapets
allvarliga karaktär, som lockat honom dit, medan det i själva verket var
de relativt billiga levnadskostnaderna i de små kustbyarna som var
avgörande. Hans goda vän, målaren Jobbé-Duval, hade ända sedan 1860
brukat bo på värdshuset Gloanec i Pont-Aven, där värdinnan
Marie-Jeanne var som en mor för konstnärerna och gärna gav dem kredit. I
konstnärskretsarna i Paris gjorde också den engelske målaren Russel
vältalig propaganda för den vackra ön Belle-Isle-en-Mer strax utanför
kusten nära Pont-Aven, dit också Monet reste sommaren 1886 (se bilden
sid. 238). Och i konstnärernas spår följde turisterna, gemensamt
beundrade man folklivet, klädde sig i »nationaldräkter», vandrade i
träskor och njöt av det »primitiva» livet. Till friluftsmålarnas allmänna
längtan till havet hade nu kommit en längtan till den ursprungliga
folkkulturen och hantverket, som i mycket inspirerats av den engelske
filosofen Ruskins läror. Bretagne kom att härvidlag spela en liknande roll
som dalabyarna hos oss under 80- och 90-talen.
I sin lavering med bretagnekvinnorna sittande på ängen, som Bernard
målade under sitt första besök i Pont-Aven, har han redan kommit långt
på vägen mot syntetismen. Tillsammans med Anquetin hade han prövat
sig fram mot en sammanfattning i helare ytplan genom att lägga upp
mörkblå konturer. Till denna »cloisonnism» hade de nått dels via Manet,
dels under studier av medeltida glasmåleri. På sina vandringar i
Bretagne försummade heller aldrig Bernard att stanna inför den äldre
kyrkliga konsten, kalvariegrupperna i sten, träskulpturerna och glasmål-
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
