Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Målarna i Pont-Aven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Vincent van Gogh, Självporträtt,
Arles 1888. Dedicerat till
Gauguin :»å mon ami Paul G.» Neue
Staatsgalerie, München. »Jag är
klädd i en brun kavaj med blå
kantband. Jag har överdrivit den
bruna färgen mot purpur och
bredden på de blå kanterna.
Huvudet har jag modellerat i
helljus mot den ljusa bakgrunden,
nästan utan skuggor. Ögonen har
jag precis som hos japanerna satt
in något snett» (Vincent till Theo).
bådas vänskap med Vincent van Gogh och med dennes bror,
konsthandlaren Theo, kom Bernard och Gauguin, som förut endast tangerat
varandra, i mycket nära kontakt under denna höst i Pont-Aven. Bernards
tankevärld var nu helt genomsyrad av symbolistiska tongångar och de
målningar och skisser han medförde från Saint-Briac gjorde ett starkt
intryck på Gauguin. Och när Bernard målat sin tavla med de bretagnska
kvinnorna på ängen, sid. 277, tog Gauguin därav upp kompositionen
och den ytdekorativa behandlingen i sin »Jakobs kamp med ängeln».
1891 betecknades detta konstverk av konstkritikern Albert Aurier som
»den första målningen i den nya stilen», det var »idéistisk,
symbolistisk, syntetistisk och subjektiv».
Och med några rader till Schuffenecker i oktober 1888 gjorde Gauguin
också själv en hänsyftning på denna sin nya stil: »Jag har i år offrat allt,
både det detaljerade utförandet och själva formen, till förmån för
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
