Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Målarna i Pont-Aven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring 90-talet
Paul Sérusier, Porträtt av Marie
Poupée, Le Pouldu 188g. Samling
Maurice Denis’ änka. Saint
Ger-main-en-Laye.
Paul Gauguin, Calvaire breton,
i8go.
Gauguins lista skulle Schuffenecker, Guillaumin, Bernard och han själv
ha med tio dukar vardera, medan exempelvis van Gogh skulle få nöja sig
med sex, något som säkerligen sårat denne och ökat spänningen dem
emellan. Nu kom aldrig van Gogh att deltaga — och inte heller
im-pressionisten Armand Guillaumin — och i stället ryckte Laval och
Anquetin in. Transport och hängning fick konstnärerna ordna själva,.
Gauguin drog en kärra lastad med alla målningarna medan de övriga
sköt på bakifrån, och natten före öppningsdagen klistrade man
egenhändigt upp den rödvita utställningsaffischen ute på stan. Inte en tavla
blev såld, kritiken var nästan överlag onådig, där den inte föredrog att
tiga, men i 90-talets stilutveckling kom Volpiniutställningen att utgöra
en viktig milstolpe.
»Jag har fått giftet i mig. Jag är nu en av er», bekände Paul Sérusier
(1863—1927) för Gauguin då de träffades på Volpiniutställningens
öppnande. Året innan hade han bott några sommarmånader på värdshuset
Gloanec i Pont-Aven. Han var då ännu elev vid den konservativa,
»akademi Julian» och höll sig därför till gruppen av ortodoxa målare,
som vid måltiderna fyllde värdshusets stora matsal. Aled sneda ögon
betraktade man där de »revolutionära impressionisterna», Gauguin,
Bernard, Schuffenecker, Laval, Aloret m.fl., som satt och åt för sig själva
i ett litet rum bredvid, och klagade högljutt, då värdinnan föreslog att
hänga upp en målning av Gauguin bland »salongskonsten» i
sällskapsrummet. Alen Sérusier kände sig alltmer dragen till de radikala och kort
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
