Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Vincent van Gogh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Vincents sovrum i Arles, replik,
första versionen målad oktober
1888. Privat ägo, K obe, Japan.
som framvuxna ur den holländska jorden. Där finns också en medveten
förgrovning som stämmer bra med van Goghs egen kommentar: »Jag har
bemödat mig att arbeta på det viset, att man får associationen av att dessa
fattiga människor, som sitter där och förtär sina potatisar vid sin lampa,
själva grävt i jorden med de händer de sticker i fatet. Bilden talar alltså
om grovarbete och därom att dessa människor förtjänat sin måltid.»
När van Gogh i februari 1888 lämnar Paris och reser ned till Arles har
han kommit färgproblemen inpå livet, i färgen får han ett nytt medel att
uttrycka sin »verklighet». »I stället för teorier skall jag ge dig ett exempel
på vad jag menar. Jag önskar göra ett porträtt av en konstnärsvän, som
drömmer stora drömmar, som arbetar som näktergalen sjunger, emedan
så är hans natur. Den mannen skall vara blond. Jag skulle vilja lägga in
i tavlan min uppskattning, den kärlek jag hyser för honom. Till att börja
med målar jag honom då sådan han ter sig, så troget jag kan. Men tavlan
är därmed inte färdig. För att fullborda den övergår jag till att bli/n
kolorist. Jag överdriver det blonda i hans hår, jag kommer fram till
brandgula toner, till kromgult, till citrongult. Bakom huvudet målar jag i stället
för den banala väggen i den tarvliga kammaren oändligheten. Jag gör en
enkel fond av blått, det rikaste mest intensiva blå jag kan åstadkomma,
och genom denna enkla sammansättning av det lysande huvudet mot den
rika blå bakgrunden erhåller jag en hemlighetsfull verkan som av en
stjärna i den djupblå rymden.»
Detta färgernas symbolspråk utvecklar van Gogh vidare i den
ödesmättade duken med interiören från nattkaféet: »I denna målning har
Vincents stol, Arles december 1888.
Tate Gallery, London. »De bägge
stolarna (jämför också bilden i
marginalen på motstående sida)
göra på ett egendomligt vis intryck
av symboler för sina olika ägares
sinnelag, van Goghs stol robust,
ljus obekväm, Gauguins mörk,
sinnrikt konstruerad och fjädrande
i kurvorna som en fäktare en
garde.» {Nordenfalk).
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
