Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Vincent van Gogh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring 90-talet
Vincent van Gogh, Korpar flygande
över sädesfält. Auvers juli 1890.
V. W. van Gogh, Lar en. —
Konstnärens sista målning; den 29
juli berövade han sig själv livet.
Mot Gauguins och Bernards symbolspråk med en Kristusgestalt i
örtagården ställer van Gogh de av ödesstämningen mättade trädgrupperna
utan någon mänsklig gestalt. Det blir de enskilda penseldragen eller
skurarna av penselstreck som hos van Gogh förmedlar den
spänningsfyllda dramatiken. De korthuggna och energiska penseldragen lyfter
olivträden i en skruvliknande rörelse, marken som binder rötterna, blir
en motverkande kraft, och spänningen dem emellan förstärks av himlens
färgspel i våldsamma kontrastfärger, se färgplanschen vid sid. 296.
Expressionisten van Gogh tycker vi oss möta mest utpräglad i de
dramatiska verken från hans sista år; hans målningar och teckningar med
cypresser flammande mot en himmel i kosmisk explosion har tidigare fått
exemplifiera det typiskt expressionistiska (Del I, sid. 28, jfr också sid.
301). Sinnessjukdomen som fick sitt egentliga utbrott under konflikten
med Gauguin, då van Gogh på julafton 1888 stympade sitt ena öra,
förlöpte under återkommande kristillstånd. I verken från tiden på
sinnessjukhuset i Saint Rémy och från hans sista månader sommaren 1890 hos
doktor Gachet i Auvers kan man avläsa kriser och utmattningstillstånd i
graden av formupplösning och linjerytmens förslappning, på samma
gång som perioder av återhämtning kunde ge förnyad skaparkraft och
blossande intensitet. Avvikelser från perspektivlagarna möter man tidigt
i van Goghs produktion; redan i Paristidens blomsterstilleben ger han
ibland krukorna en markant snett utdragen form, samtidigt som hans
känsla för centralperspektivet är mycket stark alltsedan han under sin
holländska tid i början på 80-talet efter många mödor blivit en driven
perspektivtecknare. Det blev en färdighet som van Gogh kom att
utnyttja i uttrycksförstärkande syfte.
»Med alla mina fel är jag alltjämt inte så lätt att slå till marken som
man tror. Jag vet alltför väl, vilket mål jag har för ögonen, och jag är
alltför fast och säkert övertygad om att jag är på rätt väg, när jag målar
vad jag känner och har en känsla med i vad jag målar, för att jag skulle
fästa mig stort vid vad folk pratar om mig. Men det gör mången gång
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
