Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Henri Rousseau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Henri Rousseau, Landskap med
kvarn, 187g. Göteborgs
Konstmuseum. — Rousseaus tidigast
kända daterade målning. {Detalj
i naturlig storlek på motstående
färgplansch.)
sägelsefullt i denna hans egen självsäkerhet och i den yttre verklighet av
armod och småskurenhet, som förblev hans hela livet igenom. Man har
kallat honom amatör, »söndagsmålare». Ingenting kan vara felaktigare,
om man därmed vill ha sagt, att hans måleri var en hobby. Han arbetade
hårt och metodiskt, hans stora ambition var att bli en erkänd, uppburen
konstnär, att accepteras i de bästa kretsarna, att få hänga i Louvren
bland världskonstens stora namn.
Kontrasten mellan hans självtillit, hoppet om säker framgång, hans
obrutna förtröstan och å andra sidan den yttre verklighetens hårda
villkor, motgångar och omvärldens likgiltighet och fördömande har väl
sällan varit så skarp som i Rousseaus fall. När han ställde ut sina
målningar på independenternas salong, gapskrattade publiken, domstolens
ledamöter och juryn skrattade och log menande, när en av hans
målningar visades upp i rättssalen. Rousseau stod då åtalad i en
förfalsknings-historia, där man utnyttjat hans fullständiga okunnighet om bankaffärer,
men — därom var domstolen överens — den som målade sådana tavlor
och ändå hävdade, att han var en stor konstnär, måste anses som mindre
vetande. Och den anklagade fick också en mild dom.
Rousseau insåg aldrig vidden av denna motsättning mellan tron på
sig själv och den faktiska verkligheten. Liksom han på självporträttet
synes stå höjd över alla tyngdlagar, skild från den yttre verkligheten,
större och mer betydelsefull än till och med världsutställningens
förnämsta attraktion, Eiffeltornet, ingenjörskonstens storverk, fyllde hans
inre upplevelser och syner hela hans medvetande, yttervärldens
händelser satte föga spår. Det var dessa hans inre upplevelser, som blev till
realiteter, och i den meningen hade han rätt, när han kallade sig
»realistisk» målare.
Porträttet berättar också något mer om sin upphovsman. Helt klädd
i svart och med barett på huvudet står han med sin pensel och palett,
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
