Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Nabisgruppen — Vuillard och Bonnard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Édouard Vuillard, Till sängs,
1891. Musée d’Art Möderne,
Paris.
syntetismen fick sällan ett konstnärligt bärande resultat. Men hans
första rader i den nyssnämnda uppsatsen: »Kom ihåg att en målning
framförallt är en plan yta täckt av färger i en viss bestämd ordning och först
i andra hand en stridshäst, en naken kvinna eller någon berättelse» har hos
en följande generation med rätt eller orätt ställt honom som
förespråkare för en från naturavbildandet helt frigjord konstsyn.
Ett fullödigt uttryck för Denis’ programmatiska sats gav Édouard
Vuillard (1868—1940) kort efter dess formulering. I sin målning »Till
Sängs», daterad 1891, har han på ett mer tillspetsat och mer konsekvent
sätt än någon av de övriga i nabiskretsen förverkligat satsen om
målningen som »en yta täckt av färger i en viss bestämd ordning». Det
syntetiska draget, sammanfattningen, ger han i enkla, hela plan,
sängklädernas veck har reducerats till ett fåtal kraftigt markerade linjer,
krucifixet över den vilandes huvud har blivit till ett T och stiliseringen har
förts vidare mot en deformering i den utdragna gestalten. Även färgen
har reducerats till ett finstämt grått, som känsligt och återhållsamt går
över i gultonade och grönblå nyanser. Som ensamma accenter står det
chokladbruna i den sovandes ansikte och i krucifixets T.
För Vuillard betydde emellertid de teoretiska spekulationerna i
längden inte mycket — liksom fallet också var för hans kamrat Bonnard.
»Till sängs» och ett fåtal liknande dekorativa »abstraktioner» — man
har i dem velat se en abstrakt målare som förebådar de abstrakta
riktningarna femton år senare — står stilistiskt isolerade i hans produktion.
Motiviskt fortsatte han emellertid på den inslagna vägen; han var och
Édouard Vuillard, Barnet i porten,
1892. Privat ägo, Paris.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
