Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Folklig realism (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Okänd mexikansk målare, Kejsar
Maximilians avrättning. De
dramatiska händelserna i ett lands
historia blir alltid mycket snart
införlivade med de folkliga poeternas
och målarnas motivskatt. Här
har konstnären valt att skildra
ögonblicket före den dödande
salvan. Han har betonat den dömdes
ensamma storhet genom kontrasten
mot det myllrande folklivet i
förgrunden. Det är intressant att
jämföra denna högtidliga
komposition med Manets
Maximilianfantasi (sid. 179), som
skildrar ögonblicket efter skottet. Där
saknar man både laddad dramatik
och tragisk upplevelse. Där har det
hela till slut bara blivit en tom
uppvisning, som man möjligen
skulle kunna betrakta som ett
epi-tafium över det dödsdömda
historiemåleriet.
sonier, Bauchant studerade andra av Napoleon IH:s salongskonstnärer.
Men de vågade inte ens drömma om att efterlikna dessa stora mästare, att
imitera det oefterhärmliga, och i denna anspråkslöshet låg deras
konstnärliga räddning. I high-brow-mentalitetens Paris vandrade de omkring,
med häpnad och glad vördnad upplevde de det vardagliga, som den
blaserade parisaren likgiltigt gick förbi. De »uppfattade verkligheten som ett
under och undret som verklighet» har en tysk konstkritiker sagt. Och
däri visar de sig vara sanna avkomlingar av äldre tiders folkliga realister.
För det officiellt erkända måleriet hade ju sedan 1400-talet ett
matematiskt riktigt perspektiv och verklighetstrogna proportioner varit den
fasta grundvalen. Men detta perspektiv grundar sig på den
förutsättningen att betraktaren blundar med ena ögat och håller det andra strängt
fixerat till en viss punkt, medan man i verkliga livet aldrig renodlar och
förenklar sitt seende på det sättet. Ibland får en naiv målare verkligen
ett riktigt grepp om centralperspektivet, som han därför med förtjusning
utnyttjar till det yttersta. Hans sinne för ljus och atmosfär kan också
vara högt utvecklat. Men nästan alltid förnimmer man i figurernas
proportioner och i vissa detaljers överdrivna plasticitet och isolerade
silhuettverkan ett omedvetet avsteg från de konventionella principerna.
Oftast är emellertid de naiva målarna beroende av sitt eget rörliga öga;
de betraktar tingen i tillvaron från de punkter där man ser dessa
föremål i deras mest karakteristiska aspekt; ett fat syns uppifrån men
till-bringaren vid dess sida ser man i ren profil. Men inte ens dessa
konstnärer är helt oberörda av det matematiskt exakta perspektivet som
de sett på »riktiga» tavlor, men vars grundprinciper de lever i lycklig
ovetenhet om. Den spänning som uppstår i konflikten mellan vilja och
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
