Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Att måla själar (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
tidigare. Men medan dessa går mot en avklarad ordning i sin följande
utveckling, vill tysken inte släppa den häftiga uttryckskraft som ligger
i sammanstötningen mellan kantigt hårda volymer i skarpa
färgmotsättningar. Hans kvinnofigurer verkar vara huggna i trä trots de ofta
patetiskt förvridna ställningarna, men det andliga innehållet är dock
för konstnären viktigare än en fulländad formell lösning av konstverket,
något som är ganska gemensamt för alla de tyska expressionisterna.
Medan den lättarbetade oljan villigt lånar sig åt alla konstnärens infall,
kräver skulpturen och träsnittet genom sitt material mera av
återhållsamhet. Det märks tydligt i Schmidt-Rottluffs träsnitt, men just den
naturligt enkla formen samverkar i dessa med det patetiska innehållet
till monumental uttrycksfullhet.
Psykologisk djuppejling var en synnerligen lämplig sysselsättning för
expressionistiska konstnärer och många har gjort ansatser därtill i sin
porträttkonst. Hos ingen har detta intresse varit så dominerande som
hos Oskar Kokoschka (f. 1886). Detta gäller dock huvudsakligen hans
ungdoms konstnärskap. Det är nog ingen tillfällighet att hans första
verksamhet var förlagd till det Wien, där Sigmund Freud just då var
centralgestalten i den moderna psykoanalytiska forskningen. Många av
Kokoschkas tidiga porträtt förefaller nästan som åskådningsplanscher
till freudianska fall. Det expressionistiska lösenordet att måla själar
kunde han verkligen göra till sitt. Redan tidigt fick han namn om sig att
ha en nästan kuslig förmåga att tränga in i sina modellers tankar och
avslöja deras innersta egenskaper. Man talade om att han hade ett
»andra ansikte» som såg mer än vanliga människors. Det kan dock inte
förnekas att något av den stora framgång som hans porträtt rönte,
berodde på att han sällan målade andra än verkligt intressanta
personligheter. Målade är för övrigt inte det rätta uttrycket. Den hårt
markerade teckningen, de knyckigt nervösa och brutna linjerna är det
väsentliga i dessa konstverk. Färgen är oftast i enhetlig galleriton som en
mörkstämd eller röd-brun-gyllene bakgrund till ansiktets utformning i svart
och vitt. Uppställning, gester och allmän hållning på de avporträtterade
har ingenting nytt över sig utan vittnar snarare om att Kokoschka med
omsorg studerat äldre konstepokers porträttkonst. Det är i skildringen
av anletsdragen med deras skälvande liv som hans avslöjande
verksamhet blir koncentrerad. En viss karikatyrmässig tillspetsning blir här
den tidstypiska motsvarigheten till Matisseskolans dekorativa
förenklingar och kubisternas sökande efter avgränsade volymer och plan. Men
inte heller i denna psykologiska tillspetsning behöver Kokoschka stå
utan stöd i det förgångna. Rembrandt, Goya, Daumier och
Toulouse-Lautrec hade presterat expressionistiska ansiktsstudier av just denna
karaktär som tiden just var mogen att kunna uppskatta, och som
Kokoschka var den främste att förstå. Det vore emellertid mycket orättvist
Paula Modersohn-Becker,
Självporträtt, 1907. Privat ägo. Den
vid unga år bortgångna målarinnan
hade mycket av tysk tyngd och
grovhet i sitt måleri men var ändå på
väg att närma sig fransmännens
dekorativa förfining. Hennes konst
låg på stadiet mitt emellan
Gauguin och Matisse, och hon hann
aldrig uppleva hur Matisse
förkunnade ornamentets och färgens
rena uttryckskraft.
Alexander von Jawlensky, Regard
supréme, akvarell. Hos många av
de i Tyskland verksamma
konstnärerna, speciellt de talrika
utlänningarna, flätades de olika
konstriktningarna samman i
invecklade mönster. I denna
hallucinatoriska studie överväger
expressionismen, men den dekorativa
stiliseringen är också tydligt
märkbar liksom tendensen mot det
abstrakta.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
