Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Tendenser mot gotik (l. e. å.) - Kubismen (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Georges Braque, Från VEstaque,
1908. Museum of Modern Art,
New York. Denna och några
liknande målningar där Braque g jort
formvariationer på Cézannes tema,
gav upphovet till benämningen
kubism.
natur. Formerna blev inte längre så patetiskt utdragna. I stället kan man
märka en vilja till kantig expressivitet genom förenkling, men den
utpräglade ytmässigheten som Matissekretsen vid denna tid uppnått och
deras upphävande av motivens betydelse utnyttjas endast obetydligt av
Picasso. Däremot kom den djupare bekantskapen med Cézanne att ge
honom idéer beträffande formernas sammanhang och hur detta skulle
återges i måleriet. Det hos alla konstnärer vid denna tid kulminerande
intresset för negerskulptur gav honom ytterligare impulser i denna
riktning. Detta ledde slutligen till kubismens uppkomst.
Kubismen
Med anledning av den stora uppmärksamhet, som 1907 års
Cézanne-utställning framkallade hos de unga målarna, publicerades samma år en
del utdrag ur hans brev till konstnärsvänner. I ett brev till Émile Bernard
från 1904 stod följande betydelsefulla rader: »Man bör tolka naturen
med cylindrar, koner och sfärer, det hela satt i ett perspektiv, vilket
innebär att varje sida av ett föremål, ett plan, riktar sig mot en central
punkt vid horisonten.» Att Cézannes eget måleri knappast bekräftade
dessa ord, som väl inte borde fattas alltför bokstavligt utan snarare som
ett försök att ställa upp en ideallag, bekymrade föga en del unga målare,
som omedelbart satte denna lära i praktiskt system. En av dem var den
förut mera obestämbart fauvistiske Georges Braque, som 1908 målade en
rad landskap från 1’Estaque nere vid Pyrenéernas fot, i vilka han
omsorgsfullt lät alla naturens mera oregelbundna former korrigeras till
geometrisk lagbundenhet. Husen som klättrade uppför bergssluttningarna
framställdes helt enkelt som klossar ur en bygglåda. Dessa målningar sände han
in till 1908 års höstsalong, där de blev refuserade av juryn. I denna jury
satt bland andra Matisse, som efteråt beskrev för sin vän kritikern
Vaux-celles, att dessa målningar var helt och hållet uppbyggda av små kuber.
När Vauxcelles något senare skrev en anmälan av dessa Braquetavlor,
som kommit med på ett privatgalleris utställning, lanserade han
uttrycken kubism och kubistisk, hans term var t.o.m. peruansk kubism.
Så förhöll det sig när denna nya riktning fick sitt namn, som konstnärerna
för övrigt inte uppskattade själva och inte offentligen upptog förrän 1911,
då deras vän och vapendragare diktaren Guillaume Apollinaire började
skriva sin 1913 utgivna bok om de kubistiska konstnärerna.
Men också andra konstnärer arbetade i likartat syfte. Det var
bara några år sedan fauvisterna hade upptäckt negerskulpturen med
dess våldsamt betonade plasticitet, och med denna expressionistiska konst
som förnämsta.inspiration arbetade Picasso och Derain gemensamt med
hårt formbetonade figurstudier. Efter att ha tagit del av Cézannes ord
26
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
