Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Futurismen (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Giacomo Balla, Dam på promenad
med sin hund. För att ge den
sannaste bilden av
verklighetsin-trycken kan futuristerna framställa
rörelsen under olika tidsaspekter på
samma duk. I det avseendet är
futurismen en parallell till
kubismen, då den framställer motivet,
iakttaget från olika punkter i
rummet. Futuristerna tillämpade
samma princip med avseende på
tiden: konstnären skall inte
framställa rörelsen likt
impressionisterna som ett ögonblicksfotografi
utan som en kinematogr afisk film,
där de på varandra följande
negativen vilka representerar på
varandra följande tidsmoment, blivit
överförda på en och samma
positiva bild.
tyckte sig finna att kroppar i rörelse påverkade varandra inte bara i
kolorit men också i linje och form. »Sålunda kunde vi precisera i vårt
manifest: ’En häst, som springer, har inte fyra ben, han har tjugu och
deras rörelse är triangulär’.»
»Den rörelse som vi vill återge, skall inte längre vara ett fixerat
ögonblick i den universella dynamismen; den skall helt enkelt vara den
dynamiska sensationen själv.»
Då futurismen på detta sätt överbetonar rörelsen som konstens enda
värdiga motiv, bryter den med den klassiska renässanstraditionen mer
radikalt än någon annan konstriktning. Renässansen utgick från
intellektets uppfattning av universum som ett begränsat rum. Den byggde
upp en i vissa avseenden illusorisk rumskonstruktion med hjälp av
centralperspektivet. Mot denna rumsillusionskonst, som ibland kunde gå så
långt som till ren »trompe-Pæuil», ställer futuristerna som ideal den
fulländade bilden av illusoriskt återgiven rörelse. Det är Bergsons filosofi,
som återigen ligger bakom: han har kraftigt betonat intellektets
oförmåga att fatta livet i dess enhet och skapande fortgång. Enligt honom
fattar intelligensen till fullo blott de fasta kropparnas och det begränsade
rummets värld. Intelligensen är användbar endast som ett praktiskt
redskap i vardagslivets tjänst. Den förmedlar orörliga ögonblicksbilder
av den alltigenom rörliga och föränderliga verkligheten, som Bergson
kallar »la durée». Ur denna synpunkt blir impressionismen för
futuristerna en visserligen radikal men dock äkta avkomling av renässansen,
Luigi Russolo, Revolten, 1911.
För att ytterligare förstärka den
dynamiska energien betonas de rent
abstrakta »kraftlinjerna», vilka
kan sägas vara konstnärens
renodlade upplevelse av rörelsen, som
därigenom lättare fortplantas till
betraktaren. Dessa kraftlinjer skall
dra in betraktaren i rörelsen och
han skall tvingas deltaga i den
kamp som utspelas i bilden.
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
