Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Futurismen (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Äström
leva sig in i det centrala i bilden, måste, som vi säger i vårt manifest,
bilden vara en syntes av vad man kommer ihåg och vad man ser»
(Severini).
Severini säger själv att »naturligtvis kan denna önskan att tränga in
i verkligheten med sympatiens hjälp och att vilja identifiera sig med
föremålen genom intuitionen ytterligare få stöd i Bergsons filosofi».
Den representerar en uppfattning som är fullkomligt motsatt den
traditionella, vilken utgår från konstnärens upplevelse utifrån, som åskådare
av motivet. Därför vill också futuristerna slå fast att »måla efter poserande
modell är en absurditet, en akt av andlig feghet, t.o.m. om modellen
översättes i bilden till lineära, sfäriska eller kubiska former»
(Futu-risternas konstnärliga manifest).
I den satsen får kubismen en snärt. Överhuvudtaget var förhållandet
mellan dessa båda riktningar ganska ambivalent. Båda tog intryck av
varandra, men samtidigt tog självhävdelsebegäret och avundsjukan ut
sin rätt. Kubisterna betraktade sig ju som den franska klassicismens
arvtagare, vilket irriterade den traditionshatande futurismen. Några av
futuristerna hade emellertid under kubismens första kampår levat i
Paris i nära vänskap med flera av kubisterna. De hade tagit intryck av
den fortskridande geometriseringen, och de hade utnyttjat dessa
lärdomar, då de skapade den futuristiska konststilen. Severini, som var den
mest franskorienterade, har också förklarat, att det vore fel att betrakta
futurism och kubism som sinsemellan fientliga kampgrupper; i stället
tycktes de enligt hans uppfattning utmärkt komplettera varandra som
uttryck för den nya tiden. Han sökte också ständigt medla mellan sina
vänner på ömse sidor. Kubismens litterära banerförare, Guillaume
Apollinaire, hade från början ställt sig avog mot futurismen, i synnerhet
därför att den ville återinföra »le sujet», ämnet, vilket kubismen
bannlyst: »De sysselsätter sig framför allt med ämnet. De vill måla
Själstillstånd’; det är det farligaste som finns.» Efter några år hade han emellertid
försonat sig med den italienska stilen. Han gick t.o.m. så långt att han
1913 publicerade ett manifest, »L’antitradition futuriste», för att samla
alla modernistiska riktningar under en bestickande paroll. Men
Mari-netti protesterade. Han höll fast vid att futurismen var en rent italiensk
stil, skapad för Italiens nya storhet. Apollinaire koncentrerade då hela
det moderna måleriet till kubismen och samlade in futurismen och
Matissemåleriet under den gemensamma titeln »instinktiv kubism».
Bland fransmännen var annars benägenheten att acceptera futurismens
lära om instinktens och intuitionens prioritet framför intellektet inte
särskilt stark. Man kan visserligen under några år märka hos kubisterna
en tendens att efter futuristiskt mönster bryta sönder verkligheten i små
facetter, men kompositionerna är fortfarande behärskade av det
konstnärliga intellektet.
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
