Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Surrealismens avantgarde — Paul Klee (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Paul Klee, Slaveri, 1923.
Färglagd bläckteckning. Museum of
Modern Art, New York. Klee var
inte som dadaisterna nöjd med den
automatiska »skriftens»
omedelbara resultat. Hans blickar följde
den färdiga teckningens linjer:
associationer skapades i hans
hjärna. Han kunde avsiktligt
förskjuta linjerytmen för att få nya
associationer. Tolkningen av
symbolerna ägde rum först vid den
slutliga, medvetna granskningen
men utan förutfattad mening. Dd
förtydligade och preciserade han:
utrops- eller frågetecken sattes in
liksom bokstäver eller siffror,
flaggor eller kors. Han angav
rörelseriktningar och färgernas och
valörernas viktbeteckningar med
hjälp av pilar och lod.
I februari 1918 skriver han i ett brev: »Allt sjunker undan kring mig
och goda verk uppstår av sig själv genom mig. Min hand är helt ett
verktyg åt en annan sfär. Det är inte mitt huvud som skapar genom
handen utan något annat, något högre, något fjärran ifrån. Jag måtte
ha stora vänner där, ljusa men också mörka. Det är likgiltigt vad; för
mig är de alla goda.» Teosofiska tankegångar spökar.
Klee har under sina experiment så småningom kommit till den
uppfattningen att han för att nå fulländade konstnärliga resultat måste mot
det omedvetnas anarki mobilisera det ordnande förnuftet. Men det gäller
att taga varligt på den automatiska teckningens sköra spindelväv.
Konstnären måste uppodla intellektets känsla för logiken i det skenbart ologiska.
Annars spolieras det omedvetnas subtila arbete.
Med utgångspunkt i dessa otaliga teckningar och med erfarenheterna
från studiet av dem, bygger sedan Klee medvetet upp sina målningar.
Då ger han i halvt outsagda antydningar, genom arabesker som han
förlänar symbolskriftens karaktär, ibland långa episka berättelser, vilka
man väl knappast utan hans egen hjälp förmår tolka. Att han hemfaller
åt symbolik är förståeligt med tanke på hans ungdoms förankring i
90-talets symbolladdade konst, även om han sedan transformerat
symbolismen i sin egen högst personliga stil.
Han har själv gett ett exempel på sin symbolladdade arbetsmetod:
»Låt oss genom att upprita en topografisk karta göra en liten utflykt till
Den Bättre Förståelsens Land. I en död punkt tar handlingen sin början
(linje). Efter en kort stund paus för att hämta andan (streckad linje eller
en linje uppdelad i flera delar), en blick tillbaka för att se hur långt vi
hunnit (motrörelse). Fundering över vilken väg som skall tas (linjeknippe).
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
