Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Surrealismens avantgarde — Paul Klee (b. l.) - Chirico (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Klee är en ödmjuk mystiker som ser sig själv som ett verktyg för
högre makter. Han själv är slagfältet, där kampen utspelas mellan det
goda och det onda. Men han är förvissad om att i hans konst skall dessa
makter försonas. Därför förvånas han inte då han i sitt färdiga verk
även anar det ondas krafter. Så måste det vara. Det kräver sanningen.
Chirico
Också Giorgio de Chirico (f. 1888), den grekiskfödde italienaren, ville
liksom Klee frigöra tanken från »allt vad man kallar logik och mening,
den måste avlägsnas i så hög grad från alla mänskliga hinder, att den
kan uppfatta föremålen under en ny aspekt, som om de vore belysta av
en ny stjärnbild, synlig för första gången». Det var redan 1911 som
Chirico skrev de raderna. Han reagerade mot impressionismen, som
ansträngde sig att måla ljussensationerna i ett soligt landskap. Vad han
själv ville ge, var i stället »något som jag aldrig förut sett»: främmande
underliga sensationer. Alla vardagliga föremål måste befrias från
vane-seendets fernissa. Då först kommer deras verkliga mening till synes.
I någon mån kan man nog också i Chiricos konst från denna tid se
en skräckfylld reaktion mot futurismens dynamiska aktivism och dess
hotfulla attityd gentemot traditionen. Chirico var genomsyrad av den
klassiska andan; den var medfödd hos honom. Men han var tragiskt
medveten om traditionens förstelning till döds och han kände smärtsamt
det berättigade i futurismens hätska angrepp mot det förflutnas despoti.
Därför blev hans konst en melankolisk uppgörelse med traditionen, vars
storhet han inte ville förneka, men vars livlöshet han inte kunde blunda för.
Några år före 1910 hade Chirico rest till München för att studera
måleri. Han kom mitt upp i den tyska fin-de-siècle-romantikens
efterdyningar och fängslades av Böcklins och Klingers symbolism. Men
den stora upplevelsen var litterär: Nietsche. Nietsches suggestiva
stämningar från öde italienska gator och torg inspirerade Chirico under
hela hans ungdom.
1911 kom han till Paris. Det var under kubismens första heroiska år,
då formen betydde allt och innehållet mycket litet, och då konstnärerna
i sin fientliga inställning till »le sujet» ofta inskränkte sig till att kalla
sina bilder »Komposition» eller »Nature morte». Det måste ha verkat
dubbelt chockerande på de modernistiskt inriktade att läsa titlarna på
Chiricos första tavlor: »En hösteftermiddags gåta», »Det oändligas
längtan» eller »En gatas svårmod och mysterium».
Det finns i dessa tidiga bilder inga overkliga detaljer. Men Chirico har
ställt samman tingen ur verkligheten så att de förlänas en drömlik
prägel av overklighet. Där är en stämning av annalkande åskväder,
448
Paul Klee, Citronskörd, 1937.
Privat ägo, Stockholm. Klee är en
av den moderna konstens mest
raffinerade kolorister. Under en
resa till Tunis 1914 vaknade hans
koloristiska instinkt, han skrev
därifrån att hans arbete »tränger så
djupt och milt in i mig, jag känner
det och blir så säker, utan egen
förskyllan. Färgen har mig i sitt
våld. Den lyckliga stunden är
kommen: jag och färgen är ett.
Jag är målare».
Giorgio di Chirico, Det oändligas
hemlängtan, 1911. Museum of
Modern Art, New York. Chiricos
bilder är drömmar om döda städer.
I tyst orörlighet ligger gatorna och
torgen, kantade av klassiska
arkader i grått, ockra och venetianskt
rött. Det är 90-talets döda städer
i ny gestalt. Men där finns
ingenting av sekelslutets svårmodiga
dödsmässa i försonande skymning.
Den skarpa, avslöjande
eftermiddagssolen bränner hett i lufttom
rymd; föremålen kastar långa
svarta skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
