Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Purismen och Fernand Léger (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Puristernas målningar var den givna väggdekorationen i de
byggnadsverk som Le Corbusier uppförde. Hans arkitektur blev mycket radikalare
än hans måleri, som ju visserligen liksom de ryska konstruktivisternas
och de holländska neoplastikernas försökte skapa en ny verklighet i
samklang med den moderna tiden, men som dock stannade vid det dekorativa.
Le Corbusiers kompositioner har passat utmärkt att översättas till fresker
och gobelänger, vilket knappast skulle vara möjligt med de andras
arbeten. De fogar sig in som länkar i den franska klassiska traditionen.
Det samma gäller för Ozenfant, som på ett senare stadium fullständigt
övergivit den puristiska stilens stränghet.
I Tyskland fick purismen en parallellföreteelse i kompressionismen.
Willi Baumeister i Stuttgart försökte på samma enkla och metodiska sätt
att återföra kubismen till rena och sobra ideal i sina förenklade
kompositioner. Det uppbyggande elementet var starkt framhävt. Dessa
kom-pressionister fick många tillfällen till praktiskt samarbete med arkitekter
och målade trappuppgångar och väggmålningar. Baumeister har efter
det andra världskriget gjort Stuttgart till centrum för Tysklands abstrakta
konst och där återupplivat något av 20-talets anda.
Puristerna målade en stillastående värld, där det enda som intresserade
dem var formen på de olika vardagsföremålen och maskinerna. Det var
inte förenligt med deras kyligt observerande läggning att också kunna
reagera inför det dynamiska i världen. De ville inte sätta maskinerna i
gång och därmed åskådliggöra livets rytm och kraft. Detta gjorde i
stället Fernand Léger med så mycket starkare intensitet. Hans tidigare
kubistiska måleri hade varit en lämplig förberedelse till att kunna
uppskatta den moderna teknikens skönhet. De »tubistiska» figurskildringarna
hade antytt ett starkt intresse för hur människokroppen fungerade
mekaniskt. Det moderna kriget, som han fick uppleva på nära håll,
gav honom inspiration till en sorts mekanisk dynamism. Gevär, kanoner,
tanks och flygmaskiner samt människorna bland dessa dominerande
föremål gav honom en föreställning om den nya tidens skönhet. Efter
kriget målade han några monumentala kompositioner, visserligen med
fredliga ämnen men ändå uppfyllda av en heroisk maskinanda. Av några
figurer i interiör, kvinnor vid ett frukostbord, lockades han inte till
sensuell intimism utan det blev en målning liksom gjuten i metall med
hårt klingande färger. Därefter gick han verkligheten ännu närmare in
på livet. Han koncentrerade sig på studiet av volymer, rum, rörelse och
ren färg, och gick sedan längre mot det abstrakta än vad de övriga
kubisterna någonsin gjort. Några arbeten för teater och film, som han
utförde vid 20-talets början spelade en betydelsefull roll härvidlag. För
Rolf de Marés Svenska Baletten gjorde han uppsättningar till Skating
Rink och La fin du monde, där den bildmässiga koncentrationen gick
mycket långt i monumental enkelhet. Han förstorade detaljer och lät
Amedé Ozenfant, Fuga, 1921.
Privat ägo, Paris.
I en rad tämligen varierande
målningar med motiv från den
nordfranska kusten har Braque
ägnat sig åt ett tämligen
realistiskt måleri. Den strängt
ytmäs-siga fördelningen av bildelementen
vittnar dock om kvarblivande
kubistiska principer och likaså visar
den praktfulla mörka färgskalan
hur konstnären byggt upp en helt ny
värld inspirerad av verkligheten.
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
